Härligt med mars nu, eller hur?  Den här vintern har varit lång och seg tycker jag. På tiden att det blir vår nu.  Även om vädret just idag inte direkt är toppen. 

Njuter verkligen av min ledighet. Vill alltid vara ledig! Har passat på att träna ordentligt. I måndags förbättrade jag mig ytterligare på bandet.

Hehe! Sen körde jag ett tufft benpass som jag även idag känner av. Jag är tyvärr ingen löpare egentligen. Jag tar ganska korta steg och är inte så smidig och rörlig som jag inbillar mig att de flesta bra löpare är. Jag tänker att jag kan vara mer än nöjd när jag kommer under 30. Nästa steg blir att öka distansen istället. 

Känner mig verkligen på gång och motiverad just nu! Det är kul att träna och jag ger inte upp när jag har dåliga dagar då jag går lite bakåt. Jag har den tendensen annars. Att blir det inte riktigt bra så blir jag besviken. Främst på mig själv. Nu känner jag att en dålig dag inte gör nåt på det stora hela. 

Behöver, återigen, vara lika motiverad när det gäller kosten. Jag faller lätt för frestelser och jag behöver nog lägga om kosten för en jämnare blodsockernivå. Små justeringar bara. 

Jag tror det är viktigt att ibland ta sig en funderare på varför en tränar och varför en äter som en gör. Är det bara estetiken eller är det också funktion med i bilden? Kanske bara funktion? För min del så är det definitivt en blandning. Jag vill vara stark och orka mycket. Vara en aktiv och glad mamma till mina barn. Jag vill inte vara trött. Det jag vill är att vara en bra förebild. Jag vill visa mina barn att jag tycker om mig själv och jag personligen mår väldigt bra av att träna. När det kommer till maten så är det en balansgång. Jag vill inte att viss mat ska vara förbjudet, jag vill inte sätta griller i huvudet på dom. Mat är så laddat idag! För att inte tala om socker. Godis är inte förbjudet här hemma, men jag är noga med att det inte ingår i vardagen. Godis är något en ska se fram emot, lite speciellt och extra gott på helgen. I den vanliga maten försöker jag verkligen minimera sockerintaget. Att gå omkring och vara sockerhög och sen fullständigt krascha är ju satans jobbigt, eller hur? 

Sen var det ju det här med utseendet. Jag kommentarer aldrig mitt utseende i negativ klang när mina barn hör. Fatta vilken ångest det måste skapa i dom små liven om jag ständigt drar mig i fläsket och säger guuuu' vad tjock jag är, nu behöver jag banta! Vilka skeva bilder om kroppen det måste skapa i så unga år. Dock tänker jag inte, så här i barnens frånvaro, sticka under stolen med att jorå! Visst vill jag att det ska se bra ut i en bikini. Visst vill väl jag att andra ska lägga märke till mitt utseende och tänka att hon den måste vara grym i gymmet :) annars hade jag ju nöjt mig liksom. Såklart inser jag mina begränsningar. Jag är inte 20 längre, jag är skrynklig på magen efter 2 graviditeter med 35 och 40 kgs viktuppgång. Jag har en familj som jag prioriterar före timme ut och timme in på gymmet. Så är det! Därför får jag ta dom verktyg och förutsättningar jag har och göra det bästa av det. End of story :) 

Nä, mina vänner! Nu ska jag klia ena besten på magen! Han kräver det!

!