Jorå! 4 km på löpbandet och avslutade med 10 min hiit. Gick bra! Sen en kort runda i gymmet för att bygga på ryggen en aning ?

Sov väldigt bra idag annars. 7 timmar! Bara att tacka och ta emot! Jag brukar vara glad för 4 när jag jobbat natt.
Tandvärken ger dock inte med sig. Det gör ont som satan! Vågar knappt äta eller dricka. Fått tid hos käftis 2/11 men jag undrar om jag kommer stå ut. Trodde ju att det var en rotfyllning, men det var tydligen en djup lagning så det är säkert en nerv som bara gör ondare och ondare. Det där med ont i tänderna är ju så vidrigt!!!! Hela jag är ur balans. Jag är så fruktansvärt rädd för tandläkare, men hittat en som jag tycker går an. Jag är dock lite i valet och kvalet om jag ska ringa på måndag och säga att jag är beredd på en annan tandläkare om jag kan få en tidigare tid. Vi får se.

Just nu sitter jag iafl på jobbet och har hemlängtan. Tittar på hotell i Malmö, och drömmer mig bort lite. Min sambo och jag ska på Kent den 12/11. Kul! Vi har det rätt kämpigt just nu så det behövs nog en hotellnatt, konsert, hotellfrukost och kanske en öl eller två. Hitta tillbaka lite till varandra, eller en liten nytändning som det så fint heter. Småbarnsåren är ju som bekant påfrestande för ett kärleksförhållande och vi är väl knappast ensamma om att bara prata om våra barn och gräla om varför inte diskmaskinen är tömd. Jag hoppas så väldigt mycket på vår kommande miniutflykt!
Vad gör ni för att hålla lågan igång? Min sambo och jag har tyvärr inga som helst gemensamma intressen nämligen. Vi kan inte ens ut och gå ihop utan att jag blir irriterad för att han går så satans långsamt. Jag vet! Det låter dumt och som en bagatell. Inte desto mindre sant....

Idag ömkar jag mig själv. Har sovit dåligt de senaste nätterna. Det beror på mens från helvetet. Ryggslutet gör ont, magen är svullen och ömmar. Oändliga toabesök i tid och otid vilket iofs känns bra för att vätskan lämnar kroppen.
Nåväl. Min son och jag ska ut och springa när han kommer hem från skolan. 2,5an, på hans eget initiativ. Hade egentligen velat springa 5, men det tror jag inte gejbelicious orkar och jag tackar och tar emot sällskap. Plus att det är kul att han vill ut och springa och det ska absolut uppmuntras tycker jag! Sen kommer jag köra ett tabatapass hemma. Hade egentligen velat gå till gymmet, men jag hinner inte idag.

Borde också ta en promme nu efter lunch, men issy var så himla febrig igårkväll så jag vet inte hur bra det är att ta med henne ut i höstrusket. Hon är pigg just nu, men jag tycker det är svårt att avgöra. Frisk luft är ju aldrig fel, men en grinig 2,5 åring är inte direkt kul eller bra för blodtrycket. Svåra beslut... ?

Ikväll blir det iafl tv-mys för hela slanten! Veckans brott har börjat och så är det sista delen av fångade! Härligt. Lite mer motiverande att städa och görs mysigt i vardagsrummet. Tv-mys i oktober i ett rum som luktar gott med levande ljus är ju liksom top notch!

Sprungit idag igen! Först 5,5 km själv för att kolla hur jag faktiskt ligget till utan bromskloss till hund. Bra, visade det sig. Sen ytterligare en 2,5:a med klossen ;)
Kul att det känns så bra! Det sporrar ju verkligen! Imorgon tänker jag dock lämna löpningen och dra till gymmet för en omgång. Överkropp igen, fast jag kanske borde prioritera ben...

Resten av dagen då? Jag har tonat håret. Sen kom vi på att det där med bio skulle kunna sitta fint! Min sambo och jag har typ inte gått på dejt på evigheter. Sist var nog i julas. Det är allt för sällan! Det är ju så satans viktigt att hitta tid för varandra, eller hur? Bryta av vardagen. Eftersom vi båda jobbar helger och ofta jobbar om varandra så tror jag det är extra viktigt

Bra film! F tyckte dock dom förra två var bättre. Jag själv har inte bestämt mig...
Just nu är det soffläge och ännu mer film som gäller. Till allas förtjusning

Mysigt!

Imorgon ska jag väga mig och rapportera in till ptn. Ser INTE fram emot det. Jag har inte följt schemat det alla minsta. Jag har kört mitt eget race den här veckan och förut chipsen igår har jag käkat en dryg näve godis till bion. Missförstå mig rätt! Självklart har jag det yttersta ansvaret för att följa träningsscheman och strikt kost! Självklart är det upp till mig att pressa mig till det yttersta. Men... Svar på frågor, lite pepp emellanåt eller förklaringar till varför det står helt still skulle ju inte skada. 6:e veckan lider mot sitt slut och jag har faktiskt inte kommit någonstans trots att jag skött mig prickfritt de 3 första veckorna för att sedan be om lite stöttning vecka 4 då jag kände att jag dalade. Vilket jag helt ärligt inte direkt fick.... Vecka 5 började med att jag körde hårt som fan för jag skulle försöka "rädda" vecka 4, vilket slutade i att jag började få destruktiva tankar. Och nu vecka 6 har jag tagit en paus och både tränat och ätit efter eget huvud. Och summa summarum... Jag gissar att våg och måttband kommer visa att jag är där jag började. Och som sagt! Det yttersta ansvaret ligger på mig, men att få lite mer verktyg än förslag på sponsrade kosttillskott skulle förmodligen gjort resan lite enklare.

Fredag imorgon och första lediga helgen på tre veckor! Första helgen ledig med sambon på 4. Folk som inte jobbar helg förstår inte hur heligt det är med helg!
Jag ska måla naglarna. Jag ska tona håret i en rödare nyans och jag ska kolla ikapp alla serier jag missat i veckan. Jag ska ta mig en längre löprunda imorgon i maklig takt. Hade så mycket ork under dagens lilla runda så jag tänkte prova en längre imorgon. Så skönt att börja helgen med lite energi och skallerens i spåret. Bli så där härlig mör och go. Sen slänga mig i soffan och hänge mig åt allt slapp. I vanliga fall är jag så gott som nykterist. Jag dricker ytterst sällan, men ikväll pratade mina jobbarkompisar så om vin att jag har bestämt att jag är fan sugen på ett glas imorgon! Du riktigt kryper av längtan efter ett glas vin.
Och som jag behöver helg! Igår stämplade jag ut 23.30 från jobbet och har lätt kunnat stanna till 1. Mitt pass tar slut 22 så ni kanske har en hum om hur jävla pressat det var. Jag hann äta, men inte gå på toa. Sjukt.

Idag började jag morgonen med en lättare löprunda med hunden på 4 km, som tidigare nämnt. Sen har jag inte hunnit med så mycket hemma. Tidigt till jobbet idag för att gå på möte. Kommit hem i tid ikväll och som sagt. Mycket att göra men under kontroll.

Nu sova.

En härlig pw imorse. Alltså. Jag gillar verkligen höst! Inte lika mycket som sommaren, men mycket. Dagens promme var så där mysig ni vet. Med sprakande färger, frisk luft och den där doften som bara kommer med hösten.
Skönt också att jag kan komma igång igen. En runda till gymmet innan jobbet får det också bli. Jag är inte lika fullsmockad med energi som jag så kavat tänkte att jag skulle vara, men tillräckligt för att tro att jag kommer vara nöjd efter gymmandet. Vi får se ;)
På fredag när jag äntligen får påbörja ledig helg (jobbat de föregående 3) tänker jag megapyssla med höstarrangemang med en massa ljung och kål. Ta fram alla ljus och göra inför- halloween-mysigt. Ska bara överleva 2 kvällar på jobbet ;)

Sussie fixade sin operation galant. Plånkan ligger som förutspått på intensiven, men den kommer nog klara livhanken ;)
Huvudsaken är ju att Sveriges egna rottweiler-fralla mår bra. Tuff och nästintill opåverkad fick jag tillbaka henne.

Lite gnäll och självömkan inatt, men det tycker jag gött hon kan kosta på sig. Det var ju en stor operation och jag klappade om henne tills hon somnade.


Jag själv har jobbat dagtid för första gången på läääänge. Och gud vilken jobbig dag. Inget förmiddagsfika och ingen lunch. Jag jobbade verkligen järnet med blododlingar, prover, dropp, mediciner och annat. Var helt slut när jag kom hem. Känner inte av någon sjuka så jag tänkte ta mig en ordentlig pw med hund nr 2 men nä... Jag orkar verkligen inte! Mentalt och fysiskt dränerad. Jag har lagt mig i planläge i soffan och fantiserar om god mat och ännu godare efterrätter... Jag försöker verkligen släppa alla jobbiga tankar på det viset. Vad jag eventuellt har missat på jobbet, stressen och pressen och allt det där. Jag är en orolig själ! Hittar ofta saker att oroa mig över. Inte bara jobbrelaterat. Idag har jag lite ångest över vårt tilltänkta utbygge. Tänk om grannarna motsätter sig bara för att? Inte för att det finns skäl, det kommer inte störa dom på något vis, men ändå. Tänk om! Och tänk om grunden inte kommer hinna gjutas innan årsskiftet bara för att bygglovet drar ut så på tiden och den summan inte kan deklareras som årets rot-avdrag? Tänk om kommunen säger nej? Måste vi överväga att flytta då? Tänk om framtida blogginlägg om golvläggning och tapetsering inte kommer hända? Jag får lust att slå mig själv lite. Varför måste jag katastroftänka så... Du finns ju verkligen ingen anledning!
Så... Skickade ut herr sambo på den där hundprommen istället och fantiserar om mat. Bättre alternativ än att ligga i fosterställning med ångest om precis allt och inget, tycker ni inte?

Imorgon tänker jag dock komma tillbaka med bravur. En ordentlig morgonpw, och några km på bandet avslutat med ett hiit och, om jag har tid innan jag behöver dra till jobbet, lite tabata hemma. Ganska intensiv träningsdag men jag gillar att gå ut hårt efter flera dagars uppehåll ? jag är ju den typen, allt eller inget. Och nu är jag sugen på att dra igång igen! Verkligen! Jag ska bara låta den här dagen passera, slökolla netflix och fortsätta mina fantasier om kladdkakor och thaimat.

det osminkade, trötta och slitna anletet. Det går inte alltid att vara på topp!

Efter ytterligare en jobbhelg så vaknade jag idag sjuk. Jag som högt och ljudligt deklarerat om mitt superfina immunförsvar... Jo jag tackar jag!

Idag har jag bara sett på serier, ätit soppa och glass. Ja, tyckt oerhört synd om mig själv också!

Nästa gång jag jobbar är på tisdag. Jag tvivlar på att jag kommer vara frisk till dess, men nu är det så att jag jobbar som sjuksköterska... Det per automatik betyder att det inte är accepterat att sjukskriva sig, om en inte är döende, utan att behöva stålsätta sig mot dåligt samvete och skuldkänslor. Vi får se imorgon.

Nu ska jag gå och lägga mig. Sussie ska vara på plats för operation kl 08 så det blir ingen sovmorgon för mig inte.

Vilken jävla beige dag ändå.
Min lillvärsting, som levt rövare hela eftermiddagen till rammstien (med lufttrummor och ett gammalt fodral som gitarr), gick in i en riktig supersvacka när vi skulle på pyttedans och dansade definitivt inte. Snarare tog hon keine lust väldigt bokstavligt och hade verkligen, verkligen ingen som helst lust att ens försöka dansa. Nepp, absolut inte!

Lite kontrast så att säga... Hehe. Jaja. Att hon vet precis vad hon vill och inte vill ser jag som att hon kommer gå långt i livet.

Jag själv gick hem efter att inte ens ha kommit halvvägs i gymmet. Jag sprang kanske 3 km, gjorde ett superset, framsida och baksida lår, ett halvhjärtat försök till ett triset och sen vandrarde mina snyggspiror hem utan någon som helst eftertanke.

Men det måste få vara så ibland. En kan faktiskt inte alltid prestera och mosa järnet. Ibland gååår det inte bara. Visst, jag hade kanske kunnat tvinga mig igenom nog hela passet. Utan ork, vilja och gnista. Ibland gör jag så när dessa dåliga dagar ramlar över mig och känner mig missnöjd över hur jävla dåligt det gick. Och ibland låter jag faktiskt bristen på den för gnistan ta överhand. För vad spelar det egentligen för roll? Att träna är för mig att må bra, för att jag tycker om det. Jag ska tycka att det är roligt och känna glädje! Oavsett om det gäller några kilometer i spåret, ett hårt pass bland vikterna, intervaller på bandet, i spinningsalen eller på zumban. Jag vill inte förstöra den känslan genom att tvinga mig igenom något! Givetvis händet det att jag går till gymmet jävligt opepp och så är jag så satans nöjd över att jag ändå gick för det gick ju så mycket bättre än jag väntat mig! Men idag blev det ju inte så så jag gick hem och känner inget som helst dåligt samvete. Kanske blir imorgon en bättre dag! Kanske visar det sig att jag behöver ett par dagar off. Vi får se!
Jag är nöjd över att vi gick en ordentlig promme på förmiddagen. Det räknas faktiskt också.