Sussie fixade sin operation galant. Plånkan ligger som förutspått på intensiven, men den kommer nog klara livhanken ;)
Huvudsaken är ju att Sveriges egna rottweiler-fralla mår bra. Tuff och nästintill opåverkad fick jag tillbaka henne.

Lite gnäll och självömkan inatt, men det tycker jag gött hon kan kosta på sig. Det var ju en stor operation och jag klappade om henne tills hon somnade.


Jag själv har jobbat dagtid för första gången på läääänge. Och gud vilken jobbig dag. Inget förmiddagsfika och ingen lunch. Jag jobbade verkligen järnet med blododlingar, prover, dropp, mediciner och annat. Var helt slut när jag kom hem. Känner inte av någon sjuka så jag tänkte ta mig en ordentlig pw med hund nr 2 men nä... Jag orkar verkligen inte! Mentalt och fysiskt dränerad. Jag har lagt mig i planläge i soffan och fantiserar om god mat och ännu godare efterrätter... Jag försöker verkligen släppa alla jobbiga tankar på det viset. Vad jag eventuellt har missat på jobbet, stressen och pressen och allt det där. Jag är en orolig själ! Hittar ofta saker att oroa mig över. Inte bara jobbrelaterat. Idag har jag lite ångest över vårt tilltänkta utbygge. Tänk om grannarna motsätter sig bara för att? Inte för att det finns skäl, det kommer inte störa dom på något vis, men ändå. Tänk om! Och tänk om grunden inte kommer hinna gjutas innan årsskiftet bara för att bygglovet drar ut så på tiden och den summan inte kan deklareras som årets rot-avdrag? Tänk om kommunen säger nej? Måste vi överväga att flytta då? Tänk om framtida blogginlägg om golvläggning och tapetsering inte kommer hända? Jag får lust att slå mig själv lite. Varför måste jag katastroftänka så... Du finns ju verkligen ingen anledning!
Så... Skickade ut herr sambo på den där hundprommen istället och fantiserar om mat. Bättre alternativ än att ligga i fosterställning med ångest om precis allt och inget, tycker ni inte?

Imorgon tänker jag dock komma tillbaka med bravur. En ordentlig morgonpw, och några km på bandet avslutat med ett hiit och, om jag har tid innan jag behöver dra till jobbet, lite tabata hemma. Ganska intensiv träningsdag men jag gillar att gå ut hårt efter flera dagars uppehåll ? jag är ju den typen, allt eller inget. Och nu är jag sugen på att dra igång igen! Verkligen! Jag ska bara låta den här dagen passera, slökolla netflix och fortsätta mina fantasier om kladdkakor och thaimat.

det osminkade, trötta och slitna anletet. Det går inte alltid att vara på topp!

Den här donnan kör sin 4:e operation i sitt 7,5 åriga liv just nu. Det kommer säkert gå jättebra, men min plånbok kommer behöva läggas in på intensivvård efteråt.
Hela juverraden ska tas bort pga en elakartad tumör. Eller ja... Högst sannolikt elakartad, jag kommer inte analysera den eftersom det inte kommer säga något alls om framtiden. Hintade om att vi borde få klippkort till veterinären nu när hon blivit stammis. Fick inget riktigt svar på den begäran ?


Jag själv går fortfarande och är seg, grinig och sjuk. Ingen träning på ett bra tag verkar det som... OH well. Det spelar ingen roll i det långa loppet. Så är det ibland och det är bara att gilla läget.

Efter ytterligare en jobbhelg så vaknade jag idag sjuk. Jag som högt och ljudligt deklarerat om mitt superfina immunförsvar... Jo jag tackar jag!

Idag har jag bara sett på serier, ätit soppa och glass. Ja, tyckt oerhört synd om mig själv också!

Nästa gång jag jobbar är på tisdag. Jag tvivlar på att jag kommer vara frisk till dess, men nu är det så att jag jobbar som sjuksköterska... Det per automatik betyder att det inte är accepterat att sjukskriva sig, om en inte är döende, utan att behöva stålsätta sig mot dåligt samvete och skuldkänslor. Vi får se imorgon.

Nu ska jag gå och lägga mig. Sussie ska vara på plats för operation kl 08 så det blir ingen sovmorgon för mig inte.

Vilken jävla beige dag ändå.
Min lillvärsting, som levt rövare hela eftermiddagen till rammstien (med lufttrummor och ett gammalt fodral som gitarr), gick in i en riktig supersvacka när vi skulle på pyttedans och dansade definitivt inte. Snarare tog hon keine lust väldigt bokstavligt och hade verkligen, verkligen ingen som helst lust att ens försöka dansa. Nepp, absolut inte!

Lite kontrast så att säga... Hehe. Jaja. Att hon vet precis vad hon vill och inte vill ser jag som att hon kommer gå långt i livet.

Jag själv gick hem efter att inte ens ha kommit halvvägs i gymmet. Jag sprang kanske 3 km, gjorde ett superset, framsida och baksida lår, ett halvhjärtat försök till ett triset och sen vandrarde mina snyggspiror hem utan någon som helst eftertanke.

Men det måste få vara så ibland. En kan faktiskt inte alltid prestera och mosa järnet. Ibland gååår det inte bara. Visst, jag hade kanske kunnat tvinga mig igenom nog hela passet. Utan ork, vilja och gnista. Ibland gör jag så när dessa dåliga dagar ramlar över mig och känner mig missnöjd över hur jävla dåligt det gick. Och ibland låter jag faktiskt bristen på den för gnistan ta överhand. För vad spelar det egentligen för roll? Att träna är för mig att må bra, för att jag tycker om det. Jag ska tycka att det är roligt och känna glädje! Oavsett om det gäller några kilometer i spåret, ett hårt pass bland vikterna, intervaller på bandet, i spinningsalen eller på zumban. Jag vill inte förstöra den känslan genom att tvinga mig igenom något! Givetvis händet det att jag går till gymmet jävligt opepp och så är jag så satans nöjd över att jag ändå gick för det gick ju så mycket bättre än jag väntat mig! Men idag blev det ju inte så så jag gick hem och känner inget som helst dåligt samvete. Kanske blir imorgon en bättre dag! Kanske visar det sig att jag behöver ett par dagar off. Vi får se!
Jag är nöjd över att vi gick en ordentlig promme på förmiddagen. Det räknas faktiskt också.

Här är alla krassliga, snorar och hostar. Utom jag då. Tack mitt eminenta immunförsvar!
Nu är det inte bara sjukdomarna som vittnar om att hösten nu har tagit tag i gamla Svea. Luften är krispig, graderna sjunker och mina årliga herregud-vad-livet-står-still-jag-måste-emigrera-känslor har kommit med ett brev på posten. I år är det Berlin som är central i dessa tankar, och just Berlin är återkommande när dessa emigrerakänslor river tag i mig. Underbara Berlin! Staden med ett viss stråk av mörker. Men också som är laid back och inte så mycket yta. Det lite hårda blandat med en avslappnad atmosfär. Jag älskar det! Berlin! Underbara Berlin!


Nåja. Sen sist har det inte hänt så mycket. Mest bara jobb och träning. Häng med ungarna också dårå. Det går ganska bra med träningen ändå. Klart mina jobbnätter som resulterar i för lite och helt jävla värdelös sömn påverkar. Men tja... På det stora hela kan jag känna mig nöjd.

Idag tänkte jag ge benen en omgång. Hoppas jag får vara någorlunda ifred på gymmet då. Folk är så jävla mycket i vägen och när jag ska hålla på med mina supersets så har jag ingen lust att parera mellan idioter som står i vägen och glor!

Nä vet ni mina vänner! Nu ska jag ta tag i den här dagen på allvar. Städa står dessvärre högt upp på listan. Hade jag bara bott i Berlin skulle det säkert varit betydligt enklare...

det fullkomligt rinner svett från mig på den här bilden ?

Dagens träning:
Knappt en timmes pw med lilltjejen och Bruno. En runda tabata hemma. 20 minuters löpning på bandet. Avslutar med hiit-intervaller. Mör? Jag? Hehe.

Jag har badat, rakat mig och bäddat med rena sängkläder. Jag kommer sova som en liten sessa! Älskar det! Ledig och fri imorgon dessutom. Underbart. Imorgon ska jag ägna mig åt mindfullness genom att kladda i min målarbok för vuxna. Jag kan verkligen rekommendera det, för det sänkte min stressnivå betydligt mer än jag kunde ana. För min del är det verkligen inte bara kroppen som jag försöker få mer hälsosam och vältränad. Det gäller mitt inre och själ också. För jag mår inte jättebra inombords. Jag är full av stress, ångest och tvivel. Det behöver jag jobba på. Just nu bygger jag upp mig själv, förbjuder mig själv att tänka på jobb när jag är ledig, vägrar tänka negativt om mig själv och ägnar energi åt att göra saker som lugnar mig eller som jag tycker är roligt. Jag lär mig säga nej och jag lär mig att den viktigaste personen i mitt liv är jag. Jag räknas också! Jag är lika viktig som vem som helst!
Så... Vare sig det kommer till att säga nej till jobb på min lediga tid FÖR ATT JAG VILL, sex som ger mig lika mycket njutning som för min partner, acceptans och kärlek till min egen kropp, sätta min lycka före någon annans så har jag RÄTT till det. Det är min RÄTT att ta hand om mig själv, ingen annan kan ju göra du åt mig, eller hur? Synd att det tog mig så många år att inse...

Nä vänner! Ungarna sover så jag ska passa på en stund innan läggdags att varva ner och koppla av ?

Helgen har varit fruktansvärd! Sovit helt sjukt dåligt. Vilket resulterar i ett supersug hos mig på eftermiddagen efter jag vaknat. Ja, jag har alltså jobbat natt och det stället till det för mig. Var dessutom lite febrig och hängig fredag och lördag vilket sabbade för mig ännu mer. När jag vaknade idag kände jag mig dock kry så jag sitter i den metaforiska sadeln igen och rider på banan igen efter helgens djupdykning i diket. Gått min powerwalk, kämpat mig igenom ett ordentligt gympass och avslutat med hiit-intervaller.

Helt slut! Kommer kännas gött i kroppen imorgon ;)

Annars har jag umgåtts med min bästaste Ingela på lördag innan jobbet. Jag är så sugen att byta avdelning på jobbet för att få jobba ihop igen. Det är ju så himla viktigt att ha kul på jobbet! På min avdelning är läget så pressat att det liksom överskuggar det som är roligt och kamratligt.

Jag tänker att en lever ju bara en gång, så en måste ju ha kul under tiden. Det sägs ju att livet inte ALLTID kan vara roligt, men bara för det måste en väl inte acceptera tråkigheter? Det är väl bättre att försöka ändra på sin tillvaro och iafl STRÄVA efter ser livet alltid ska vara roligt?

Jaja. Nu ska jag sova och vila min mörbultade kropp.

Bloggade ett tag på min supergamla blogg på blogg.se, men det var inte optimalt. Så... Här är jag igen dårå.

Jag börjar där jag är, struntar i att återberätta sommaren osv. Lika bra att ta det från där jag är just nu ?

För en vecka sen sprang vi stafettlopp, jag och mina lagkamrater. Vi slutade på plats nr 17 av 36 lag och dom 12 första placeringarna var rena herrlag så vi är mycket nöjda!

Med en av mina bästa vänner!
Glada och taggade ?

Det var kul, och jag var faktiskt inte den långsammaste i laget. Alla sprang dock på bra tider! Mycket bra tider!

Annars så har jag anlitat Robin Malmström som pt och är just nu inte i en tuff period av träning och mat. Jag känner att jag mår bra av det. Kroppen när definitivt bättre av att ta bort vissa livsmedel och jag håller på att lära mig att fett... Det är inte så himla farligt. Så länge det är nyttiga fetter så är det bara att köra. Jag har gett mig fan på att jag ska klara dom här 12 veckorna! Banne mig alltså! Fast det är tufft. Särskilt när jag jobbar nätter och vaknar hungrig och sötsugen. Men jag SKA fixa det. Jag KOMMER fixa det

Annars är jag trött... Så himla trött. Jobbar natt den här veckan. Så himla slitigt!
Har skickat in lappen om att jobba 60% nästa år också. Chefen sa att jag skulle få jobba 60% så länge jag ville så jag hoppas jag kan lita på det och få det beviljat. Jag kanske borde börja lära mig att lita på folk. Sluta katastroftänka och ta för givet att människor står för sina ord och handlingar.

Nä, gott folk! Nu ska jag ta med mig min vilda vildeunge och ta en pw. Hoppas det kan pigga upp den här gamla damen!