6,42 km i det mörkaste mörker! Det var fan otäckt.

Rätt så långsamt gick det också, men det kanske berodde på mörkret och att jag trots pannlampa såg ganska dåligt. Typ att en springer lite försiktigare per automatik. Men, men! Det gick bra och jag kutade på med bra teknik och starka ben iallafall. Kul! På lördag tänkte jag försöka mig på milen. Imorgon lär det bli en kort runda. Jobbar dag imorgon så jag kommer väl vara helt död när jag kommer hem.

Vårt kylskåp har gått sönder. Kanske kommer det igång igen efter att herr sambo kollat på det. Så typiskt! Vi ska ändå köpa ny kyl och frys när utbygget sätter fart eftersom det ska bli lite större matplats i och med detta. Därför känns det extra surt! Just nu finns det inte plats för den modellen som är tänkt. Störigt! Vi får se. Det kanske går igång nu ikväll. Ibland kan han få igång de mest envisa apparaterna den där F ;)

Ska i övrigt bli så jobbigt att gå upp tidigt imorgon! Jag är verkligen ingen morgonmänniska och kommer säkert aldrig bli det heller.

Shiiiit, vad bra jag är. Först och främst; som ni ser så sprang jag 6 km på en helt okej tid. Ett personbästa där också, på den distansen! Dock tycker jag det är skillnad på löpbandet och utomhus, så får jag sämre tid på en utomhusrunda så kommer jag ändå räkna det som bättre. Anyway... Jag avslutade med ett superjobbigt hiit. Och innan jag entrade löpbandet så tog jag mig en svängom i repan. Hela passet tog 1 timme och 20 min och jag brände av hela 800 kalorier! För japp! Jag köpte pulsband, myzone, som tydligen ska vara 99,4% korrekt. Hur en nu kommit fram till den siffran... Meeeen.... Jag väljer att tro på det. Kul grej! Jag kommer garanterat bli beroende av detta pulsband och app! Och 850 spänn... Vad gör det i längden! Får väl se det som en för tidig julklapp till mig själv.

Och nu då? Nu sitter jag nytvagad i pyjamas, knaprar på en majskaka och kollar på skittv. Varvar ner innan sänggående liksom. Alla andra har gått och lagt sig, veklingar. Det där med familjeliv, så underbart på många sätt. Men också så krävande. Den där lilla resan till Malmö sätter jag mycket hopp till. Att det ska ge lite glöd och nostalgi från tiden då vi var unga och barnlösa. Kent är ju för mig tonår, ungdom och känslostormar. Kent har funnits där i motgångar och framgångar. För mig är Kent... Kent. Och F gick från en avsky till att förstå briljansen ;) och Kent har funnits där för oss också. I sovrummet när vi under sena nätter legat nakna och pratat om framtiden och livet i stort. När vi tröstat varandra och när vi skrattat ihop. Vi har så många fina minnen! Det gäller bara att hitta tillbaka dit i djungeln av jobb, föräldramöten, disk och veckohandling. Det kanske är jag som har för höga krav. Kanske. Men jag vill känna pirret där bland matrester och snoriga barnnäsor. Jag har en så fin man i mitt liv, med massor av värme och kärlek inom sig. Vi måste lära oss att möta varandra igen. Där vi är liksom. Så. Tripp till Malmö. Bra grej!

Det låter ju som om det är världens problem! Riktigt så illa är det inte. Det är inte aktuellt med en separation ;) det behövs bara lite äventyr!

Igår blev det en runda på 2,3 km och sen zumba. Helt okej ändå. Idag tänkte jag en längre runda, men på löpbandet. Tänkte också dra till med en promenad bland vikterna på gymmet innan ;)
På gymmet jag dom också nåt specialerbjudande på nåt pulsband som heter myzone. Det skulle ju kunna vara något... Egentligen har jag inte råd med något sådant den här månaden, men jag kanske kan göra någon omprioritering.
Vi får se ikväll när jag stövlar dit! Jag vet inte riktigt vad detta specialerbjudande riktigt är. Time Will tell!

Jag har förresten slutat med min pt. Surt! Det var dom 1800:-.... Men det funkade inte på mig. Jag förväntade mig mer. Jag klarar det nog själv. Kanske kan inbilla mig att en pulsklocka är en bättre investering än en nu pt. Jag är ju trots allt ingen ren nybörjare faktiskt.
Min dotter mår bättre idag. Tillräckligt för att kanske våga mig på att ta med henne på en pw och hämta storebror från skolan sen. Frisk luft är ju alltid bra, och jag behöver själv en promenad. Återkommer!

För lite sömn. Resulterade i 2,2 km löpning och sen typ 3 km promenad. Bruno var med så det gick ju inte supersnabbt.
Ikväll blir det zumba, och innan dess så ska jag försöka hinna med att ta en löprunda när Mr sambo kommer hem.
Dagen kommer gå åt till att vara en öm moder och ta hand om inte mindre än 2 sjuka barn. Ge hemmet en genomgång, byta lakan och tvätta. Och serva med glass och filmbyte då...

Jorå! 4 km på löpbandet och avslutade med 10 min hiit. Gick bra! Sen en kort runda i gymmet för att bygga på ryggen en aning ?

Sov väldigt bra idag annars. 7 timmar! Bara att tacka och ta emot! Jag brukar vara glad för 4 när jag jobbat natt.
Tandvärken ger dock inte med sig. Det gör ont som satan! Vågar knappt äta eller dricka. Fått tid hos käftis 2/11 men jag undrar om jag kommer stå ut. Trodde ju att det var en rotfyllning, men det var tydligen en djup lagning så det är säkert en nerv som bara gör ondare och ondare. Det där med ont i tänderna är ju så vidrigt!!!! Hela jag är ur balans. Jag är så fruktansvärt rädd för tandläkare, men hittat en som jag tycker går an. Jag är dock lite i valet och kvalet om jag ska ringa på måndag och säga att jag är beredd på en annan tandläkare om jag kan få en tidigare tid. Vi får se.

Just nu sitter jag iafl på jobbet och har hemlängtan. Tittar på hotell i Malmö, och drömmer mig bort lite. Min sambo och jag ska på Kent den 12/11. Kul! Vi har det rätt kämpigt just nu så det behövs nog en hotellnatt, konsert, hotellfrukost och kanske en öl eller två. Hitta tillbaka lite till varandra, eller en liten nytändning som det så fint heter. Småbarnsåren är ju som bekant påfrestande för ett kärleksförhållande och vi är väl knappast ensamma om att bara prata om våra barn och gräla om varför inte diskmaskinen är tömd. Jag hoppas så väldigt mycket på vår kommande miniutflykt!
Vad gör ni för att hålla lågan igång? Min sambo och jag har tyvärr inga som helst gemensamma intressen nämligen. Vi kan inte ens ut och gå ihop utan att jag blir irriterad för att han går så satans långsamt. Jag vet! Det låter dumt och som en bagatell. Inte desto mindre sant....

Idag var jag inte alls lika taggad på att springa som igår. Det gick dessutom inte så lekande lätt som de senaste gångerna. Ändå! Ett personbästa så här andra dagen på min lilla utmaning. Med hela 12 sej/km. Jag hoppas kunna slå det iafl en gång till under den här utmaningen. Kul! Tänk att så lite kan lysa upp en så här grå dag! Då jag dessutom ska jobba 2 nätter...

med en av mina absolut bästa vänner på vårt stafettlopp

Resten av dagen ska jag vila, gå en promenad med doggsen och ta ett bad innan jag måste till det där satans jobbet... Jag har verkligen ingen lust. Får tänka pengar och tänka på hur härliga lediga dagar är. Just nu är det kaos på jobbet. Erfarna lugna sköterskor känner för att börja gråta. Stress och övertid hör till vardagen och inte undantagen. Sjukt. Helt galet är det. Jobba med mindfullness helt enkelt...

Alltså vilken bra löprunda jag gjorde idag! Absolut inte den snabbaste, en ganska långsam faktiskt. 5,5 km ute i regn och rusk med vått underlag. Men det KÄNDES så satans bra! Pigga ben och kondition som orkade tuffa på. Hade lätt kunnat springa ett tag till, men fix inför kvällsjobb satte käppar i det hjulet. Det kändes så lekande lätt att jag bestämt mig för att anta en utmaning till mig själv! Jag tänker from idag springa varje dag i 40 dagar. Idén har jag snott från en artikel jag faktiskt läste så sent som idag om en kvinna som sprungit varje dag i 99 dagar. Jag börjar med 40. Helst utomhus, men vid allt för hårt väder så får löpbandet vara okej. Nu till helgen jobbar jag natt och just nätterna kommer vara en jävla utmaning! Jag brukar vara som en zombie dagarna jag jobbar nätter.
Men iafl. Reglerna är enkla. Minst 1 km, max finns inte. En endaste kilometer fixar jag även under nattjobb.

Precis hemkommen och väntar på att misosoppan ska kokas upp.

Annars då? Jag har en rotfylld tand som jävlas med mig. Det kommer en isande värk då och då, utan någon särskild anledning. Det lugnar ner sig när jag tuggar tuggummi, men emellanåt gör det riktigt ont! Så störigt! Kommer säkert få lägga i ny fyllning och betala en jävla massa för att käftis inte tagit bort hela roten eller nåt. Eller att fyllningen glidit ut en bit eller nåt sånt. Störigt! Tanden är ju död så den ska ju fan inte göra ont! Har en tid hos tandhygienist 7/11 så jag funderar på att vänta eller om jag behöver boka en tid innan dess. Jag vill ju inte leva på tuggummi och ipren! Vi får se. Är det någon som har nåt husmorstips ang värkande rotfyllningar så tar jag tacksamt emot detta!

Nu är det lunch och packning som gäller. Hoppas på en lugn kväll.

Idag ömkar jag mig själv. Har sovit dåligt de senaste nätterna. Det beror på mens från helvetet. Ryggslutet gör ont, magen är svullen och ömmar. Oändliga toabesök i tid och otid vilket iofs känns bra för att vätskan lämnar kroppen.
Nåväl. Min son och jag ska ut och springa när han kommer hem från skolan. 2,5an, på hans eget initiativ. Hade egentligen velat springa 5, men det tror jag inte gejbelicious orkar och jag tackar och tar emot sällskap. Plus att det är kul att han vill ut och springa och det ska absolut uppmuntras tycker jag! Sen kommer jag köra ett tabatapass hemma. Hade egentligen velat gå till gymmet, men jag hinner inte idag.

Borde också ta en promme nu efter lunch, men issy var så himla febrig igårkväll så jag vet inte hur bra det är att ta med henne ut i höstrusket. Hon är pigg just nu, men jag tycker det är svårt att avgöra. Frisk luft är ju aldrig fel, men en grinig 2,5 åring är inte direkt kul eller bra för blodtrycket. Svåra beslut... ?

Ikväll blir det iafl tv-mys för hela slanten! Veckans brott har börjat och så är det sista delen av fångade! Härligt. Lite mer motiverande att städa och görs mysigt i vardagsrummet. Tv-mys i oktober i ett rum som luktar gott med levande ljus är ju liksom top notch!