Så har min fina kille tagit sommarlov!

Världens bäste kille! Så duktig, ett riktigt a-barn.
Men det här med skolavslutning... Hur jäkla överdrivet är det inte? 2 timmar i en kyrka, smockfull av föräldrar, mostrar, farmödrar och annat pack. Är det inte en tradition vi inte borde vara så rädda om? Räcker det inte med att ungarna tar avslut i jympasalen och så kan föräldrarna nicka lite åt varandra när fröken säger något vackert om hur fina alla barn är i klassrummet efteråt. Seriöst!!? Måste jag lyssna på den där jäkla prästen som ska dra en muslimsk anekdot bara för att vara så pk-pretto? Måste vi sjunga psalmer och löjla oss? Måste det alltid vara så STORT? Och det där jävla skämtet till rektor sen... Det är väl inte alla rektorer som är kassa som satan, men vår är det. När min son kom hem med blåmärken i ansiktet efter 100 gången och vi krävde att hon får fan ta tag i mobbingen och den fysiska misshandeln som försiggår på skolan så var svaret att det förekommer ingen mobbing på HENNES skola. Idiot.
Men, men. Summa summarum. Det är för mycket anser jag. Jag hatar dom där jävla skolavslutningarna. 3 avklarade.... 11 to go. Bläääh.

Min fina son var iafl nöjd, även om han redan längtar tillbaka till skolan.