Gick den gamla vanliga trökpwn runt stan. Vaderna sved inte riktigt så mycket som jag hade befarat. Nu har vi slängt i oss lurre och jag ska försöka få lillvärsting att sova... De senaste dagarna har detta varit näst intill omöjligt och hon föredrar att somna vid typ 17. Allt för sent att sova middag enligt mig! Nåja. Idag verkar hon rätt trött så jag håller tummarna.
Sen då... Städ. Jag hatar, hatar, HATAR att städa. Dock inser jag att det absolut mest nödvändigaste i mitt liv just nu är ett städat hem. Jag brukar lyssna på poddar jag under tiden,men alla har jag lyssnat på både en och två gånger. Jag tycker bara om typ p3 dokumentär, rättegångspodden och liknande, så det flödar ju inte direkt av poddar som faller mig i smaken. Tips mottages tacksamt! :)
Nä. Men det är väl bara att försöka sova barnet och sen sätta igång då.

Förresten! Min gamla kärringhund mår mycket bättre idag!

Var ju på löpteknikskolan igårkväll. Det gick bra, jag börjar få in det och fick bra feedback. Ska tänka på att slappna av i axlarna, men jag är ju alltid spänd... Nåväl. Var lite väl överexalterad idag och tänkte att äh, vad fan! Jag drar milen. Efter 7 km framfotalöpning och sega uppförsbackar så orkade jag inte ett enda steg till. Mina vader brann! Jag måste träna, träna, TRÄNA dom där småmusklerna för att liksom hålla ut. Jag är så ovan! Dock tror jag att detta löpsätt passar mig. Känner att jag orkar mer, och skulle klara ganska långa sträckor bara musklerna orkar och vanan sitter.

Imorgon räknar jag med grym träningsvärk! Hehe.

Imorse tog vi den sedvanliga pwn medan sonen var på simskola. En blöt regnig och ganska kall. Vi gjorde oreobeskvier, som blev löjligt goda, när vi kom hem.

Sååå goda, verkligen!

Vid 18 blev det picknick med grannen och våra kiddos. Kul och trevligt! Och nu myser vi i soffan Innan läggdags

Jag är så glad och tacksam över den där hunden! Han avgudar ungarna. Världens bästa nannydog.
Den andra doggen är det sådär med. Hon har inte velat äta sen igårkväll. Verkar inte ha ont överhuvudtaget, igår gick sambon en promenad med henne och han tyckte inte det var nån skillnad alls på henne. Idag har hon kanske varit lite loj, men hon har som vanligt kastat sig på dörren och skällt när det knackat på och dricker, kissar och bajsar. Får väl ringa veterinären imorgon om hon vägrar äta skonkost då. Usch, ser inte fram emot ett veterinärbesök... Sussie är en riktig bitch och skulle inte dra sig för att skrika ut sitt missnöje. Hoppas hon mår bättre imorgon.

Min älskade lille pöjk imponerar så. Igår simmade han 600 meter, idag 300 meter klädsim. Bland annat! Han dyker, livräddar och håller på. Riktigt briljerar! Han har för övrigt hoppat över ett steg i simskolan för att han är så förbannat duktig. Svårt att inte spricka av stolthet ;)

Medan den unge mannen gå på simskolan så passar jag och mina vildar på att ta morgonpws.

Härligt!
Igår var det riktig svettig zumba, ikväll blir det teknikträning med staffetlaget. Kul! Imorgon behöver jag nog banne mig besöka gymmet. Det var allt för länge sen jag gav mina muskler en omgång, och det är nog behövligt att komplettera löpningen med styrketräning. Jag tänker att jag ska löpträna 3 dagar i veckan och köra gymmet 2 gånger. Då dela upp kroppen i två, över och under. Vi får se om det upplägget gett nåt :)

Nä, vet ni. Nu behöver jag försöka få min lilla lillvärsting att sova middag. Pöss så länge!

Tog en härlig sovmorgon, långfrukost med kaffe och kokoskvarg med färska jordgubbar. Alltså, det är ju så GOTT! jag skulle kunna leva på det i veckor. Sen drog jag ut på en liten löprunda, med betoning på liten. Dryga 2 km bara och jag kom inte ens upp i 9km/h. Men det gör inte så mycket, inte idag. Tycker att det för med att träna in tekniken känns viktigare just nu. Ska vila några dagar från löpningen och göra en ordentlig runda på onsdag kanske.

Nåväl. Just nu slappar jag bara med min lilla lillvärsting, andas in hennes magiska doft och pussar hennes mjuka hår. Underbart!

Om dryga timmen ska jag till jobbet och slava. Imorgon också, sen har jag 2 hela lediga veckor! Halleluja! Ska bli så SKÖNT. en liten försmak av semestern. Alltså dessa sommrar på sjukhuset... Helt galna. Det är helt galet att jobba som sjuksköterska året om, men stressen under sommaren går liksom inte att få folk att förstå. Det är GALET! Det är prostitution. Här sliter jag arslet av mig, vänder ut och in på mig själv för att se till så alla kan få den vård de behöver. Jag gör dubbelpass på dubbelpass och tjänar kanske 300 extra. Brutto naturligtvis... Vad får jag för det? Utom 300kr brutto då. Ingenting. Har jag än gång sagt ok till att jobba dubbelt så har jag hamnat i det facket. Säger jag nej blir jag överöst av dåligt samvete. Alla andra jobbar ju häcken av sig... Du jobbar bara deltid, nån gång extra gör väl inget. Det finns ingen annan än du som kan ta det här passet. Osv osv. Men jag har börjat stå på mig. Jag orkar faktiskt inte mer än vad jag redan gör. Och sommaren på det... Det gör allt 7 resor värre.

Nä, du fixa matlåda, dra en maskin tvätt. Kanske en köpp med det svarta guldet och sen är det väl bara att dra till min hallick.

Helt däckad i soffan efter den där pwn. Jag är sååå trött!

Fast skönt att gå en sväng och bara skvallra och fnissa lite. Det kan också vara behövligt.

Idag vare sig jag tränade eller sprang. Jag klippte gräset istället, vilket for your information bränner satans mycket kalorier och ger uthållighet i musklerna. Så jag antar att jag brädad både löpspåret och gymmet.

Sen åkte jag och min äldste och skämde bort honom med kläder och nya skor. Han kommer bli riktigt stilig på avslutningen! Vi köpte för hemmagjord pizza på fredag och godis att käka i bilen på vägen hem. Jag har sån jävla mens! Oftast är det ganska lindrigt men så kommer dom där djävulsmensarna emellanåt som förvandlar mig till en sur zombie som skördar chokladoffer på löpande band och blandar ner det med flottig mat. Uppsvullen, finnig och allmänt hungrig. Nog om mins så kallade "perioder". Skönt att hänga och filosofera med sonen. Behövs!

Jag längtar så till skolavslutningen! Känns som om sommaren börjar på riktigt då! All mat vi ska äta. Melonsallad. Halloumi. Grillad paprika. Rödbetor och getost. Rabarber. Tapas. Ugnsrostade rotsaker. Tzatziki. JORDGUBBAR I KOKOSKVARG. Färskpotatis. Sparris. Mmmmmm.... Lättare att äta godare, sundare och bättre på sommaren tycker jag. Allt blir så mycket enklare och så mycket godare på sommaren!
Bara den här jävla frossarmensen tar slut så... Då jäklar!

Nä. Nu har jag svamlat nog. Imorgon ska jag betala Gabriels simskola och färga håret. Jag behöver nog en gång för alla inse att jag passar bäst i mörkare nyanser. Jag vill bara försöka att inte vara SÅ mörk...

Jag fick en sån blogglust nu igen. Så. Hej! Igen. 

Vad har hänt sen sist? Inte jättemycket, fast ändå en hel del.

Jag har varvat gymmet med löpspåret och just nu är jag i en liten svacka som jag tänker ta mig ur i dagarna. Jag är mest för löpning just för tillfället, även om jag känner att jag borde ge mer tid i gymmet. 

Ska springa stafettlopp i september och känner redan prestationsångest. Jag springer fortfarande ganska långsamt i spåret. Mina teammates är så himla taggade och seriösa och känner mer att det är en kul grej. Ikväll och tre tisdagar framåt är det motivationskvällar för alla löplag vilket gör mig lite panikslagen! Shit, här ska jag visa upp mina alltför korta löpsteg för alla och vi bedömd. Jaja, jag får väl bita ihop och bara göra det. Prestationsångest till trots.

Härligt med mars nu, eller hur?  Den här vintern har varit lång och seg tycker jag. På tiden att det blir vår nu.  Även om vädret just idag inte direkt är toppen. 

Njuter verkligen av min ledighet. Vill alltid vara ledig! Har passat på att träna ordentligt. I måndags förbättrade jag mig ytterligare på bandet.

Hehe! Sen körde jag ett tufft benpass som jag även idag känner av. Jag är tyvärr ingen löpare egentligen. Jag tar ganska korta steg och är inte så smidig och rörlig som jag inbillar mig att de flesta bra löpare är. Jag tänker att jag kan vara mer än nöjd när jag kommer under 30. Nästa steg blir att öka distansen istället. 

Känner mig verkligen på gång och motiverad just nu! Det är kul att träna och jag ger inte upp när jag har dåliga dagar då jag går lite bakåt. Jag har den tendensen annars. Att blir det inte riktigt bra så blir jag besviken. Främst på mig själv. Nu känner jag att en dålig dag inte gör nåt på det stora hela. 

Behöver, återigen, vara lika motiverad när det gäller kosten. Jag faller lätt för frestelser och jag behöver nog lägga om kosten för en jämnare blodsockernivå. Små justeringar bara. 

Jag tror det är viktigt att ibland ta sig en funderare på varför en tränar och varför en äter som en gör. Är det bara estetiken eller är det också funktion med i bilden? Kanske bara funktion? För min del så är det definitivt en blandning. Jag vill vara stark och orka mycket. Vara en aktiv och glad mamma till mina barn. Jag vill inte vara trött. Det jag vill är att vara en bra förebild. Jag vill visa mina barn att jag tycker om mig själv och jag personligen mår väldigt bra av att träna. När det kommer till maten så är det en balansgång. Jag vill inte att viss mat ska vara förbjudet, jag vill inte sätta griller i huvudet på dom. Mat är så laddat idag! För att inte tala om socker. Godis är inte förbjudet här hemma, men jag är noga med att det inte ingår i vardagen. Godis är något en ska se fram emot, lite speciellt och extra gott på helgen. I den vanliga maten försöker jag verkligen minimera sockerintaget. Att gå omkring och vara sockerhög och sen fullständigt krascha är ju satans jobbigt, eller hur? 

Sen var det ju det här med utseendet. Jag kommentarer aldrig mitt utseende i negativ klang när mina barn hör. Fatta vilken ångest det måste skapa i dom små liven om jag ständigt drar mig i fläsket och säger guuuu' vad tjock jag är, nu behöver jag banta! Vilka skeva bilder om kroppen det måste skapa i så unga år. Dock tänker jag inte, så här i barnens frånvaro, sticka under stolen med att jorå! Visst vill jag att det ska se bra ut i en bikini. Visst vill väl jag att andra ska lägga märke till mitt utseende och tänka att hon den måste vara grym i gymmet :) annars hade jag ju nöjt mig liksom. Såklart inser jag mina begränsningar. Jag är inte 20 längre, jag är skrynklig på magen efter 2 graviditeter med 35 och 40 kgs viktuppgång. Jag har en familj som jag prioriterar före timme ut och timme in på gymmet. Så är det! Därför får jag ta dom verktyg och förutsättningar jag har och göra det bästa av det. End of story :) 

Nä, mina vänner! Nu ska jag klia ena besten på magen! Han kräver det!

!