Idag blev det en runda på 7,1 km och ett litet pb på den distansen! Jojo! Så kan det gå.

Sen en kvällspromenad med bestarna, efter att jag övergav idén om att köra ett pass tabata hemma för soffhäng istället.
Imorgon kommer det bli en kortare runda på bandet och en tur i gymmet. Jobbdag imorgon och måndagar är alltid kaos på jobbet så jag hoppas jag överlever. Sen nattjobb i helgen. Usch! Funderar ofta på att byta jobb. Lämna vården och dess förfall.

Nej, inte förbittras! Jag är trots allt ledig tis och onsdag innan jag går på på torsdagskväll. På onsdag ska jag till käftis och få ordning på min onda tand. Jag avskyr förvisso att gå till käftis och det är dyrt som fan, men! Min tand. Den kommer inte göra så satans ont längre. Jag har verkligen lidit det senaste!

Imorgon så har herr sambo lovat att ringa kommunen och höra sig för hur det går med bygglovet. Bra, får vi hoppas. Jag står fan inte ut här mer! Det är som att leva i en Barack med söndriga kylskåp, provisoriska lösningar i väntan på och allt det där. Det ska bli så härligt när det blir klart! Förhoppningsvis kommer det gå fort och smidigt också.. Hehe. Jag tror det kommer bli jättefint! Eller jag veeet att det kommer bli det.

Nej, nu är det läggdags. Upp tidigt imorgon, och jag tackar gud för vintertid. Först ut ned bestarna för sista kissen och sen tjoff i säng!

Vilken höstdag! Jag var tvungen att pausa mitt löpande och ta en bild. Tyvärr med mobilkamera, så den enorma skönheten på platsen lyckades jag inte fånga. Det blev iafl en utomordentlig runda på 8,4 km. Inte milen, men jag är ändå nöjd. Det var rätt skakigt på slutet och jag mindes inte hur mycket uppför det är på den runda jag sprang!
Ikväll blir det vegetariska burgare med morot, potatis och sötpotatis skurna i delikata pommes. Ska bara dra en runda med doggsen först. Dom är så himla spattiga idag så det behövs. Tänker skita i pw, det blir en vanlig promme med jeans och stövlar. Nikeskorna och thightsen lämnar jag hemma.

Så mysig årstid vi har nu! Jag har tjatat om det i många inlägg nu, men guuud vilken härlig höst vi har!

6,42 km i det mörkaste mörker! Det var fan otäckt.

Rätt så långsamt gick det också, men det kanske berodde på mörkret och att jag trots pannlampa såg ganska dåligt. Typ att en springer lite försiktigare per automatik. Men, men! Det gick bra och jag kutade på med bra teknik och starka ben iallafall. Kul! På lördag tänkte jag försöka mig på milen. Imorgon lär det bli en kort runda. Jobbar dag imorgon så jag kommer väl vara helt död när jag kommer hem.

Vårt kylskåp har gått sönder. Kanske kommer det igång igen efter att herr sambo kollat på det. Så typiskt! Vi ska ändå köpa ny kyl och frys när utbygget sätter fart eftersom det ska bli lite större matplats i och med detta. Därför känns det extra surt! Just nu finns det inte plats för den modellen som är tänkt. Störigt! Vi får se. Det kanske går igång nu ikväll. Ibland kan han få igång de mest envisa apparaterna den där F ;)

Ska i övrigt bli så jobbigt att gå upp tidigt imorgon! Jag är verkligen ingen morgonmänniska och kommer säkert aldrig bli det heller.

För lite sömn. Resulterade i 2,2 km löpning och sen typ 3 km promenad. Bruno var med så det gick ju inte supersnabbt.
Ikväll blir det zumba, och innan dess så ska jag försöka hinna med att ta en löprunda när Mr sambo kommer hem.
Dagen kommer gå åt till att vara en öm moder och ta hand om inte mindre än 2 sjuka barn. Ge hemmet en genomgång, byta lakan och tvätta. Och serva med glass och filmbyte då...

Jorå! 4 km på löpbandet och avslutade med 10 min hiit. Gick bra! Sen en kort runda i gymmet för att bygga på ryggen en aning ?

Sov väldigt bra idag annars. 7 timmar! Bara att tacka och ta emot! Jag brukar vara glad för 4 när jag jobbat natt.
Tandvärken ger dock inte med sig. Det gör ont som satan! Vågar knappt äta eller dricka. Fått tid hos käftis 2/11 men jag undrar om jag kommer stå ut. Trodde ju att det var en rotfyllning, men det var tydligen en djup lagning så det är säkert en nerv som bara gör ondare och ondare. Det där med ont i tänderna är ju så vidrigt!!!! Hela jag är ur balans. Jag är så fruktansvärt rädd för tandläkare, men hittat en som jag tycker går an. Jag är dock lite i valet och kvalet om jag ska ringa på måndag och säga att jag är beredd på en annan tandläkare om jag kan få en tidigare tid. Vi får se.

Just nu sitter jag iafl på jobbet och har hemlängtan. Tittar på hotell i Malmö, och drömmer mig bort lite. Min sambo och jag ska på Kent den 12/11. Kul! Vi har det rätt kämpigt just nu så det behövs nog en hotellnatt, konsert, hotellfrukost och kanske en öl eller två. Hitta tillbaka lite till varandra, eller en liten nytändning som det så fint heter. Småbarnsåren är ju som bekant påfrestande för ett kärleksförhållande och vi är väl knappast ensamma om att bara prata om våra barn och gräla om varför inte diskmaskinen är tömd. Jag hoppas så väldigt mycket på vår kommande miniutflykt!
Vad gör ni för att hålla lågan igång? Min sambo och jag har tyvärr inga som helst gemensamma intressen nämligen. Vi kan inte ens ut och gå ihop utan att jag blir irriterad för att han går så satans långsamt. Jag vet! Det låter dumt och som en bagatell. Inte desto mindre sant....

Idag var jag inte alls lika taggad på att springa som igår. Det gick dessutom inte så lekande lätt som de senaste gångerna. Ändå! Ett personbästa så här andra dagen på min lilla utmaning. Med hela 12 sej/km. Jag hoppas kunna slå det iafl en gång till under den här utmaningen. Kul! Tänk att så lite kan lysa upp en så här grå dag! Då jag dessutom ska jobba 2 nätter...

med en av mina absolut bästa vänner på vårt stafettlopp

Resten av dagen ska jag vila, gå en promenad med doggsen och ta ett bad innan jag måste till det där satans jobbet... Jag har verkligen ingen lust. Får tänka pengar och tänka på hur härliga lediga dagar är. Just nu är det kaos på jobbet. Erfarna lugna sköterskor känner för att börja gråta. Stress och övertid hör till vardagen och inte undantagen. Sjukt. Helt galet är det. Jobba med mindfullness helt enkelt...

Alltså vilken bra löprunda jag gjorde idag! Absolut inte den snabbaste, en ganska långsam faktiskt. 5,5 km ute i regn och rusk med vått underlag. Men det KÄNDES så satans bra! Pigga ben och kondition som orkade tuffa på. Hade lätt kunnat springa ett tag till, men fix inför kvällsjobb satte käppar i det hjulet. Det kändes så lekande lätt att jag bestämt mig för att anta en utmaning till mig själv! Jag tänker from idag springa varje dag i 40 dagar. Idén har jag snott från en artikel jag faktiskt läste så sent som idag om en kvinna som sprungit varje dag i 99 dagar. Jag börjar med 40. Helst utomhus, men vid allt för hårt väder så får löpbandet vara okej. Nu till helgen jobbar jag natt och just nätterna kommer vara en jävla utmaning! Jag brukar vara som en zombie dagarna jag jobbar nätter.
Men iafl. Reglerna är enkla. Minst 1 km, max finns inte. En endaste kilometer fixar jag även under nattjobb.

Precis hemkommen och väntar på att misosoppan ska kokas upp.

Annars då? Jag har en rotfylld tand som jävlas med mig. Det kommer en isande värk då och då, utan någon särskild anledning. Det lugnar ner sig när jag tuggar tuggummi, men emellanåt gör det riktigt ont! Så störigt! Kommer säkert få lägga i ny fyllning och betala en jävla massa för att käftis inte tagit bort hela roten eller nåt. Eller att fyllningen glidit ut en bit eller nåt sånt. Störigt! Tanden är ju död så den ska ju fan inte göra ont! Har en tid hos tandhygienist 7/11 så jag funderar på att vänta eller om jag behöver boka en tid innan dess. Jag vill ju inte leva på tuggummi och ipren! Vi får se. Är det någon som har nåt husmorstips ang värkande rotfyllningar så tar jag tacksamt emot detta!

Nu är det lunch och packning som gäller. Hoppas på en lugn kväll.

De finns överallt. De idioter som inte kan visa hänsyn till sina medmänniskor, som är så fulla av sina egon att de inte bryr sig om någon annan drabbas. Som idioten på zumban. Gång på gång envisas hon med att ställa sig längst fram och sen pressa sig bakåt och stöta bort den som står bakom henne. För helvete!!! Stå längst fram då! Pressa inte bakåt mot mitten. Framförallt! Bli inte sur, ge inte dödande blickar eller prata skit sen när personen bakom tröttnar och mitt i låten ställer sig framför. I det här caset... Moi! ;) men jag var faktisk tvungen. Jag måste ju också få se dansledaren, och inte minst måste jag få plats! Och även om vissa tror det, så är faktiskt inte golven graverade med namn.... Jag får stå preciiiis vart jag vill. Jag stör mig så på den här människan. Taskig attityd, onödiga och dryga kommentarer, störig och jävlig. Varje jävla gång. Ett praktexempel hur en inte ska bete sig.

Jag fattar inte hur svårt det ska vara att visa hyfs. Varför är det så svårt för vissa att vara trevliga? Både direkt och indirekt? Som att utan anledning alltid komma sent. Som att sitta och föra en smskonversation under ett möte. Jag hade en kompis en gång som gång på gång svarade svarade i telefon och förde ett helt samtal med en annan kompis om allt och inget medan vi umgicks. Som satt och smsade med andra medan jag berättade något och kunde säga "vad sa du?" när hon behagade att lyssna mellan smsutväxlingen. Jag pratar inte om viktiga samtal eller sms, det är självklart okej. "ursäkta, jag måste svara på det här, det är viktigt" är helt godtagbart. Men det är inte okej att prata om hur helgen varit eller vad de åt för lunch igår när jag sitter där. Jag tycker faktiskt inte det! Den här kompisen hade dessutom mage att säga "du vet hur jag är med telefoner..." när jag försökte få tag i personen och den frekvent sket i att svara. Eh, nä. Jag vet uppenbarligen inte hur du är med telefoner. Däremot vet jag hur du är mot mig. Hänsynslös. Vi umgås såklart inte idag. Jag slutade höra av mig, eftersom jag tröttnade på att alltid vara den som såg till att hålla vänskapen vid liv och var uppenbarligen inte saknad eftersom den andra personen aldrig heller hörde av sig.
Idag är jag glad att vi inte umgås mer. Jag kan nämligen inte ha energitjuvar i mitt liv, jag vägrar. Mitt liv är så pass viktigt för mig att jag inte har lust att slösa dyrbar tid på människor som är nonchalanta mot mig. Men då var jag givetvis en aning brydd och kände mig utnyttjad. Det var så enkelt att kasta bort mig alltså? Fult att göra slut på en vänskap på det sättet. Jag som ställde in hela nyårsplanerna för att trösta henne. Jag som lånade ut min bil veckor i taget för att hon skulle kunna ta sig till jobbet. För vadå? Precis. Ingenting. Det låter bittert, jag vet det. Men sanningen är att jag inte saknar henne ett dugg. Jag statuerar ett exempel.

Och vi som faktiskt har god uppfostran. Vi ska inte stå ut med dessa pantade idioter. Vi ska inte ta nån skit. Vi har all rätt i världen att sätta ner foten, för vi har också rätt att få finnas. Punkt.