Här är alla krassliga, snorar och hostar. Utom jag då. Tack mitt eminenta immunförsvar!
Nu är det inte bara sjukdomarna som vittnar om att hösten nu har tagit tag i gamla Svea. Luften är krispig, graderna sjunker och mina årliga herregud-vad-livet-står-still-jag-måste-emigrera-känslor har kommit med ett brev på posten. I år är det Berlin som är central i dessa tankar, och just Berlin är återkommande när dessa emigrerakänslor river tag i mig. Underbara Berlin! Staden med ett viss stråk av mörker. Men också som är laid back och inte så mycket yta. Det lite hårda blandat med en avslappnad atmosfär. Jag älskar det! Berlin! Underbara Berlin!


Nåja. Sen sist har det inte hänt så mycket. Mest bara jobb och träning. Häng med ungarna också dårå. Det går ganska bra med träningen ändå. Klart mina jobbnätter som resulterar i för lite och helt jävla värdelös sömn påverkar. Men tja... På det stora hela kan jag känna mig nöjd.

Idag tänkte jag ge benen en omgång. Hoppas jag får vara någorlunda ifred på gymmet då. Folk är så jävla mycket i vägen och när jag ska hålla på med mina supersets så har jag ingen lust att parera mellan idioter som står i vägen och glor!

Nä vet ni mina vänner! Nu ska jag ta tag i den här dagen på allvar. Städa står dessvärre högt upp på listan. Hade jag bara bott i Berlin skulle det säkert varit betydligt enklare...

Åh. Här är vi sjuka och jävliga. Näsorna rinner och vi hostar i kör. Jag har dessutom halsont from hell.
Men, men. Det kanske är bra med lite träningspaus så en får upp lågan igen! Jag är sugen nu! Riktigt sugen och det har jag inte varit de senaste veckorna. Det är väl en av få fördelar med sjuka! Att en blir så motiverad att komma igång igen. Tror ganska många känner så.

Imorgon blir en rätt fullspäckad dag. Sonen ska ta emot kandidaten som han knipigt under simskolan! Va, 8 år och en bra bit in att ta järnmagistern! Tycker det är fullt legitimt att vara äckligt stolt över sin avkomma då ?
Sen ska jag kasta mig i bilen och prata om stress och arbetssituationen hos en terapeut. Det blir nog bra. Kan jag spy galla över hur förbannat jävla jobbigt livet som sjuksköterska är. Jag har sån jobbångest. För väl se vad som sägs. Helt klart är att jag nog behöver få reflektera och bearbeta situationen. Jag misstänker att jag ligger i riskzonen för utbrändhet och sånt behöver vi tala öppet om. Det är ingen skam i det! Det är bara jäkla sorgligt att det ska behöva gå så långt. För mig är det som är mest tilltagande minnet och humöret. Jag minns sällan vad jag gjort på min arbetsdag. "gav jag verkligen antibiotikan? Stängde jag kranen till cvkn? Drog jag upp sänggrinden till den dementa tanten som ramlar och slår sig?" etc. Jag har kort stubin hemma, på jobbet har jag börjat bli snäsig bland kollegorna. Och så har jag oerhört svårt att varva ner när jag kommer hem.det är definitivt inte nyttigt! Hemma måste få vara hemma och en frizon från jobbet. Nåja, vi får se vad som sägs.

Min hund när bättre, fick diagnos uvi och antibiotika för detta. Och mitt hem blev ordentligt mycket finare efter helgen.
Nu ska jag slappa en stund.

Tröttnade på allt hemma. På stöket hemma som bara blir värre och värre om inte jag städar. Trött på min sambo som inte hjälper till tillräckligt (gud vad jag hatar uttrycket "hjälpa till"), på doggarna som antingen inte kan hålla sig på grund av sin uvi och på ungarna som slåss om tv-tid och som mest bara härjar runt. Så. Jag sa tack å hej och drog och shoppade!

Bara jag. I bilen och lyssnade på vilken radiokanal jag själv ville och drack redbull i smyg.
Köpte en hel del! Bla den här outfiten

Trotsade vädret gjorde jag också och valde iafl att ha på mig en klänning som jag köpt i London och som jag använder allt för sällan. Hehe! Stora omklädningsrum är väl till för att ta selfies i eller?

Gick mest omkring och låtsades som att folk jag mötte tänkte mig som en ungdomlig kvinna utan barn! Och att dom tyckte jag var en liten delikat snygging. Ibland får en tänka så om sig själv ;)

Som sagt. Det blev en hel del. När jag kom hem fick jag ett ryck och har nu rensat garderoben på 2 överfulla pappkassar medan jag dricker ett glas sött vin. Skönt! Både att rensa och att unna sig ett glas. Jag har fått min sambo att LOVA att städa ORDENTLIGT imorgon. Han vill väl inte vara en sån där mansgris väl? Nä, dåså. Då är det ju bara att ta fram skurhink och såpa direkt efter frukost imorn...
Nu ska jag städa vidare i garderoben och fylla på glaset liten. Kanske tar mig ett bad sen också, bara för att!
Pöss hej!

Jag är så sliten. Stressen i mitt liv är ganska hög just nu. Det är mycket med barn, hem, familjeliv, vardag och jakten på lycka. Om inte lycka så iafl nån slags tillfredsställelse på att vara hyggligt nöjd. Gjorde stressmätning på jobbet som visade skyhöga resultat och erbjudande om terapisamtal på landstingets bekostnad. Det är väl ingen hemlighet att just jobbet är en stor del av min stress. Jag tycker mest det är slit för nästan ingenting... Jag är helt enkelt jävligt sliten!

Ett osminkat ansikte med begynnande ringar ringar under ögonen. Ett ganska vackert ansikte men som behöver få tillbaka lite lyster och omhändertagande. Jag sover ganska dåligt oftast. Det beror på olika saker. En sambo som snarkar faaan emellanåt. En 2-åring som kommer tassandes nästintill varje natt. Nattjobb. Ikvällsjobb när jag kommer hem vid typ 23, sommar i absolut bästa fall 23.30 och så upp 05.45 dagen efter för att återigen befinna mig på jobbet kl 07. Grubblerier. Om jobbet till absolut största del med allt vad det innebär. Men också en del tankar om hur resten av mitt liv kommer se ut. Oron över om valen jag gjort är dom bästa i sista ändan. Sånt. Jag måste börja ta hand om mig själv bättre. Sova mer, koppla av mer. Kanske träna lite mindre. Det var iofs väldigt länge sen jag besökte gymmet, men jag håller igång nästan varje dag med något. Jag har ju fan på mig träningskläder jämt! Kanske träningen blivit lite mer som ett tvång än en avkoppling och må-bra-grej? Jag känner ofta lite ångest och dåligt samvete dom dagar jag bara går med hundarna en sväng. Så ska det ju inte heller vara. Jag älskar att träna, men jag borde nog sänka ribban lite.
Jag älskar kläder. Jag älskar smink. Men det händer sällan numera att jag klär upp mig. Oftast är det träningsthights och ruffs i håret som gäller vad jag än gör.
Jag har alltid varit en messy person, men jag har alltid haft ambitioner att ha det åtminstone mysigt runt omkring mig, men inte heller det lyckas jag riktigt med.

Imorgon. Sovmorgon. Ingen simskola vi måste upp till! Jag städade trots allt godkänt mycket idag, så om jag bara offrar nån timme i början på dagen med lite finlir så borde jag kunna känna mig nöjd. En timme på gymmet kanske? Löpning är förbjudet! Bara lite endorfinkick med att träna överkroppen och känna lite egentid. Beställa nån halvdyr återfuktande antirynkkräm eller nåt. Rensa min gigantiska garderob och bara spara det jag faktiskt använder. Äta gott. Lägga en inpackning i håret och noppra ögonbrynen. Titta på en film och faktiskt TITTA och inte fippla med mobilen samtidigt. Jag måste börja varva ner. Det här går inte längre! Gränsen är nådd nu. Fram med glamouren och Livet!

Tack gode gud för en lugn jobbhelg. Nu. Bara njuta. Ledigt! Äntligen.

Tagit en pw med lilltjejen. Snart zumba, sen bara en jäkla massa tv-mys!

Så har jag kommit hem från satans jobbet. Jag är så trött på det. Känner mig totalt värdelös, har ställts inför ett par etiska dilemman och gått på mina värderingar och magkänsla och känner nu ett tvivel över mig själv.missuppfattade en grej under rapporten, rättade till problemet men känner ändå att jag fick lite väl mycket kritik över den grejen och mår nu ganska dåligt. Upptäckte dessutom att jag fått en tvångsnatt tilldelat efter semesterperioden. Jag hatar att jobba nätter. Ändå var jag schysst och la 15 stycken på 10 veckor. Så lägger dom ytterligare en på mig. Fredag till lördag dessutom. Jag ska sluta vara snäll. Det räcker nu. Nästa period lägger jag fan inte en enda. Det är bra nu. Jag orkar inte mer. Vilka andra yrken går en ideligen och känner magont hemma för? Det är bra nu. För guds skull! Tänk en och två gånger innan ni får för er att bli sjuksköterskor. Var beredd på ständig stress, för lite betalt och inget som helst tack när ni ställer upp. Var beredd på död och missär, händelser som sätter djupa spår och som inte blir bearbetade.
Imorgon går jag till jobbet, spottar upp mig och gör mitt bästa. Sen skiter jag i det.

trött vardagshjälte som borde ha mer betalt

Tog en härlig sovmorgon, långfrukost med kaffe och kokoskvarg med färska jordgubbar. Alltså, det är ju så GOTT! jag skulle kunna leva på det i veckor. Sen drog jag ut på en liten löprunda, med betoning på liten. Dryga 2 km bara och jag kom inte ens upp i 9km/h. Men det gör inte så mycket, inte idag. Tycker att det för med att träna in tekniken känns viktigare just nu. Ska vila några dagar från löpningen och göra en ordentlig runda på onsdag kanske.

Nåväl. Just nu slappar jag bara med min lilla lillvärsting, andas in hennes magiska doft och pussar hennes mjuka hår. Underbart!

Om dryga timmen ska jag till jobbet och slava. Imorgon också, sen har jag 2 hela lediga veckor! Halleluja! Ska bli så SKÖNT. en liten försmak av semestern. Alltså dessa sommrar på sjukhuset... Helt galna. Det är helt galet att jobba som sjuksköterska året om, men stressen under sommaren går liksom inte att få folk att förstå. Det är GALET! Det är prostitution. Här sliter jag arslet av mig, vänder ut och in på mig själv för att se till så alla kan få den vård de behöver. Jag gör dubbelpass på dubbelpass och tjänar kanske 300 extra. Brutto naturligtvis... Vad får jag för det? Utom 300kr brutto då. Ingenting. Har jag än gång sagt ok till att jobba dubbelt så har jag hamnat i det facket. Säger jag nej blir jag överöst av dåligt samvete. Alla andra jobbar ju häcken av sig... Du jobbar bara deltid, nån gång extra gör väl inget. Det finns ingen annan än du som kan ta det här passet. Osv osv. Men jag har börjat stå på mig. Jag orkar faktiskt inte mer än vad jag redan gör. Och sommaren på det... Det gör allt 7 resor värre.

Nä, du fixa matlåda, dra en maskin tvätt. Kanske en köpp med det svarta guldet och sen är det väl bara att dra till min hallick.

Så har min fina kille tagit sommarlov!

Världens bäste kille! Så duktig, ett riktigt a-barn.
Men det här med skolavslutning... Hur jäkla överdrivet är det inte? 2 timmar i en kyrka, smockfull av föräldrar, mostrar, farmödrar och annat pack. Är det inte en tradition vi inte borde vara så rädda om? Räcker det inte med att ungarna tar avslut i jympasalen och så kan föräldrarna nicka lite åt varandra när fröken säger något vackert om hur fina alla barn är i klassrummet efteråt. Seriöst!!? Måste jag lyssna på den där jäkla prästen som ska dra en muslimsk anekdot bara för att vara så pk-pretto? Måste vi sjunga psalmer och löjla oss? Måste det alltid vara så STORT? Och det där jävla skämtet till rektor sen... Det är väl inte alla rektorer som är kassa som satan, men vår är det. När min son kom hem med blåmärken i ansiktet efter 100 gången och vi krävde att hon får fan ta tag i mobbingen och den fysiska misshandeln som försiggår på skolan så var svaret att det förekommer ingen mobbing på HENNES skola. Idiot.
Men, men. Summa summarum. Det är för mycket anser jag. Jag hatar dom där jävla skolavslutningarna. 3 avklarade.... 11 to go. Bläääh.

Min fina son var iafl nöjd, även om han redan längtar tillbaka till skolan.