Låååång sovmorgon. Följt av en långsam med så jävla härlig löprunda! Mest långsam för att Mr pissenisse var med, men jag ska väl erkänna att jag inte direkt spurtade heller. Jag hade så mycket i benen, orken var på topp och jag hade nog kunnat dra ytterligare 7,5 km. Faktiskt jättenöjd, trots dålig tid!

Och nu sitter jag och unnar mig det där glaset med vin och har dessutom en liten skål med chips. Nästan så jag längtar efter en ytterligare runda i spåret imorgon medan jag myser i soffan med myspysbelysning och lite vinvarm i ansiktet ;)
Har jag nämnt att jag anlitat en pt-online? Jag tycker inte jag får valuta för pengarna. Inte alls så engagerad som jag ändå tycker en kan kräva av en pt... Jag är halvvägs nu och tyvärr inte uppnåt några fina resultat alls. De första veckorna gick bra, sen fick jag inga svar på frågor. Inget pepp. Fit by nico var betydligt bättre! En aning dyrare och en aning mer enformigt men fan så effektiv! Och trevlig. Inte minst engagerad! Så här sitter jag nu och funderar på att skita i de resterande veckorna... Vi får se. Kanske är det ett vinfusk och chipsfusk som behövs för att komma tillbaka på banan!

Fredag imorgon och första lediga helgen på tre veckor! Första helgen ledig med sambon på 4. Folk som inte jobbar helg förstår inte hur heligt det är med helg!
Jag ska måla naglarna. Jag ska tona håret i en rödare nyans och jag ska kolla ikapp alla serier jag missat i veckan. Jag ska ta mig en längre löprunda imorgon i maklig takt. Hade så mycket ork under dagens lilla runda så jag tänkte prova en längre imorgon. Så skönt att börja helgen med lite energi och skallerens i spåret. Bli så där härlig mör och go. Sen slänga mig i soffan och hänge mig åt allt slapp. I vanliga fall är jag så gott som nykterist. Jag dricker ytterst sällan, men ikväll pratade mina jobbarkompisar så om vin att jag har bestämt att jag är fan sugen på ett glas imorgon! Du riktigt kryper av längtan efter ett glas vin.
Och som jag behöver helg! Igår stämplade jag ut 23.30 från jobbet och har lätt kunnat stanna till 1. Mitt pass tar slut 22 så ni kanske har en hum om hur jävla pressat det var. Jag hann äta, men inte gå på toa. Sjukt.

Idag började jag morgonen med en lättare löprunda med hunden på 4 km, som tidigare nämnt. Sen har jag inte hunnit med så mycket hemma. Tidigt till jobbet idag för att gå på möte. Kommit hem i tid ikväll och som sagt. Mycket att göra men under kontroll.

Nu sova.

Hehe, alltså vilket totalt rookiemisstag jag gjorde idag. Och jag visste om det redan från början. Började med att springa 3 km i hyfsat tempo och sen köra slut på mig själv med hiit. Sen lullade jag i väg till vikterna *emoji som slår sig för pannan*. Hur tror ni det gick? Juuuust precis! Det var ju noll ork kvar! I vanliga fall kör jag alltid styrk först, cardio sen, särskilt om det är högintensivt. Av föregående anledning. Finns ju många som hävdar att en inte ens ska köra styrka och cardio på samma dag. Men det fixar inte jag. Jag tycker för mycket om pulshöjningen för att avstå den! För mig handlar träning om lust och endorfiner, det ska vara roligt och inget måste.
Nåväl, tillbaka till dagens träning. det slog väl slint nånstans i hjärnan och jag gjorde som jag gjorde... Kunde ändå öka vikten i bicepscurlsen i kabelmaskinen! Det var både överraskande och glädjande. Har mest kört supersets med lite lägre vikter för att orka hålla upp till 5 set (x 2 alltså) utan någon närmare vila. Idag ville jag köra lite gammaldags med färre reps och tyngre vikter.
Kände mig så ful idag. Rund och degig utan form. Kände mig rätt fin och på alerten förut idag, men så tog jag ett par selfies bland vikterna och tyckte jag såg så ful ut! Ni vet hur det är? Har vi inte alla såna dagar? Särskilt vi tjejer och killar som fortfarande bär med oss ärr från tider med självförakt och ätstörningar. Det ramlar bara över en. Min första tanke var att jag skulle rusa hem, ta av mig kläderna och ställa mig på vågen. Väger jag mer än vad jag "får" så måste jag göra upp en plan för allt jag absolut inte får äta och sen springa milen innan jobbet imorgon för att straffa mig själv. Känner ni igen er? Jag lade iafl band på mig själv, åkte hem och käkade lunch. Hälsa handlar faktiskt inte bara om god kondition, thight kropp och clean eating. Hälsa är i allra högsta grad välbefinnande också. Om att vara lycklig, gilla sig själv och även ge själen bra näring och motion. Jag väger mig 1 gång i veckan, vilket egentligen också det är för mycket. Bättre än flera gånger om dagen! Det har funnits tillfällen jag vägt mig säkert 50 gånger på en dag. Jag går på vågen, jag går ner. Jag går på vågen. Jag går ner. Som om dom där jävla digitala siffrorna mirakulöst skulle ändra sig och visa helt andra! Idiotiskt. Aldrig mer.

Nä. Den mindre smickrande minen till trots... Det är inget fel på den kroppen. Det är bara välbefinnandet som har en dålig dag och behöver näring!

Har ni tränar nåt idag?

En härlig pw imorse. Alltså. Jag gillar verkligen höst! Inte lika mycket som sommaren, men mycket. Dagens promme var så där mysig ni vet. Med sprakande färger, frisk luft och den där doften som bara kommer med hösten.
Skönt också att jag kan komma igång igen. En runda till gymmet innan jobbet får det också bli. Jag är inte lika fullsmockad med energi som jag så kavat tänkte att jag skulle vara, men tillräckligt för att tro att jag kommer vara nöjd efter gymmandet. Vi får se ;)
På fredag när jag äntligen får påbörja ledig helg (jobbat de föregående 3) tänker jag megapyssla med höstarrangemang med en massa ljung och kål. Ta fram alla ljus och göra inför- halloween-mysigt. Ska bara överleva 2 kvällar på jobbet ;)

Sussie fixade sin operation galant. Plånkan ligger som förutspått på intensiven, men den kommer nog klara livhanken ;)
Huvudsaken är ju att Sveriges egna rottweiler-fralla mår bra. Tuff och nästintill opåverkad fick jag tillbaka henne.

Lite gnäll och självömkan inatt, men det tycker jag gött hon kan kosta på sig. Det var ju en stor operation och jag klappade om henne tills hon somnade.


Jag själv har jobbat dagtid för första gången på läääänge. Och gud vilken jobbig dag. Inget förmiddagsfika och ingen lunch. Jag jobbade verkligen järnet med blododlingar, prover, dropp, mediciner och annat. Var helt slut när jag kom hem. Känner inte av någon sjuka så jag tänkte ta mig en ordentlig pw med hund nr 2 men nä... Jag orkar verkligen inte! Mentalt och fysiskt dränerad. Jag har lagt mig i planläge i soffan och fantiserar om god mat och ännu godare efterrätter... Jag försöker verkligen släppa alla jobbiga tankar på det viset. Vad jag eventuellt har missat på jobbet, stressen och pressen och allt det där. Jag är en orolig själ! Hittar ofta saker att oroa mig över. Inte bara jobbrelaterat. Idag har jag lite ångest över vårt tilltänkta utbygge. Tänk om grannarna motsätter sig bara för att? Inte för att det finns skäl, det kommer inte störa dom på något vis, men ändå. Tänk om! Och tänk om grunden inte kommer hinna gjutas innan årsskiftet bara för att bygglovet drar ut så på tiden och den summan inte kan deklareras som årets rot-avdrag? Tänk om kommunen säger nej? Måste vi överväga att flytta då? Tänk om framtida blogginlägg om golvläggning och tapetsering inte kommer hända? Jag får lust att slå mig själv lite. Varför måste jag katastroftänka så... Du finns ju verkligen ingen anledning!
Så... Skickade ut herr sambo på den där hundprommen istället och fantiserar om mat. Bättre alternativ än att ligga i fosterställning med ångest om precis allt och inget, tycker ni inte?

Imorgon tänker jag dock komma tillbaka med bravur. En ordentlig morgonpw, och några km på bandet avslutat med ett hiit och, om jag har tid innan jag behöver dra till jobbet, lite tabata hemma. Ganska intensiv träningsdag men jag gillar att gå ut hårt efter flera dagars uppehåll ? jag är ju den typen, allt eller inget. Och nu är jag sugen på att dra igång igen! Verkligen! Jag ska bara låta den här dagen passera, slökolla netflix och fortsätta mina fantasier om kladdkakor och thaimat.

det osminkade, trötta och slitna anletet. Det går inte alltid att vara på topp!

Den här donnan kör sin 4:e operation i sitt 7,5 åriga liv just nu. Det kommer säkert gå jättebra, men min plånbok kommer behöva läggas in på intensivvård efteråt.
Hela juverraden ska tas bort pga en elakartad tumör. Eller ja... Högst sannolikt elakartad, jag kommer inte analysera den eftersom det inte kommer säga något alls om framtiden. Hintade om att vi borde få klippkort till veterinären nu när hon blivit stammis. Fick inget riktigt svar på den begäran ?


Jag själv går fortfarande och är seg, grinig och sjuk. Ingen träning på ett bra tag verkar det som... OH well. Det spelar ingen roll i det långa loppet. Så är det ibland och det är bara att gilla läget.

Efter ytterligare en jobbhelg så vaknade jag idag sjuk. Jag som högt och ljudligt deklarerat om mitt superfina immunförsvar... Jo jag tackar jag!

Idag har jag bara sett på serier, ätit soppa och glass. Ja, tyckt oerhört synd om mig själv också!

Nästa gång jag jobbar är på tisdag. Jag tvivlar på att jag kommer vara frisk till dess, men nu är det så att jag jobbar som sjuksköterska... Det per automatik betyder att det inte är accepterat att sjukskriva sig, om en inte är döende, utan att behöva stålsätta sig mot dåligt samvete och skuldkänslor. Vi får se imorgon.

Nu ska jag gå och lägga mig. Sussie ska vara på plats för operation kl 08 så det blir ingen sovmorgon för mig inte.

Vilken jävla beige dag ändå.
Min lillvärsting, som levt rövare hela eftermiddagen till rammstien (med lufttrummor och ett gammalt fodral som gitarr), gick in i en riktig supersvacka när vi skulle på pyttedans och dansade definitivt inte. Snarare tog hon keine lust väldigt bokstavligt och hade verkligen, verkligen ingen som helst lust att ens försöka dansa. Nepp, absolut inte!

Lite kontrast så att säga... Hehe. Jaja. Att hon vet precis vad hon vill och inte vill ser jag som att hon kommer gå långt i livet.

Jag själv gick hem efter att inte ens ha kommit halvvägs i gymmet. Jag sprang kanske 3 km, gjorde ett superset, framsida och baksida lår, ett halvhjärtat försök till ett triset och sen vandrarde mina snyggspiror hem utan någon som helst eftertanke.

Men det måste få vara så ibland. En kan faktiskt inte alltid prestera och mosa järnet. Ibland gååår det inte bara. Visst, jag hade kanske kunnat tvinga mig igenom nog hela passet. Utan ork, vilja och gnista. Ibland gör jag så när dessa dåliga dagar ramlar över mig och känner mig missnöjd över hur jävla dåligt det gick. Och ibland låter jag faktiskt bristen på den för gnistan ta överhand. För vad spelar det egentligen för roll? Att träna är för mig att må bra, för att jag tycker om det. Jag ska tycka att det är roligt och känna glädje! Oavsett om det gäller några kilometer i spåret, ett hårt pass bland vikterna, intervaller på bandet, i spinningsalen eller på zumban. Jag vill inte förstöra den känslan genom att tvinga mig igenom något! Givetvis händet det att jag går till gymmet jävligt opepp och så är jag så satans nöjd över att jag ändå gick för det gick ju så mycket bättre än jag väntat mig! Men idag blev det ju inte så så jag gick hem och känner inget som helst dåligt samvete. Kanske blir imorgon en bättre dag! Kanske visar det sig att jag behöver ett par dagar off. Vi får se!
Jag är nöjd över att vi gick en ordentlig promme på förmiddagen. Det räknas faktiskt också.