Det är verkligen inte min tid just nu. Hoppas bättre tider väntar efter denna totala svacka... Jag mår inte alls bra. Jag mår piss. Dels ryggen. Klippte mig igår och det började svartna för ögonen av smärta efter ett tag i frisörstolen. Det påverkar hela min förmåga att tänka och fungera, den där smärtan.
Jag har mått sjukt dålig på jobbet de här dagarna. Mitt självförtroende är totalt i botten. Jag har fått min beskärda del av mobbing genom livet och det sitter i. När folk är otrevliga mot mig, eller jävligt vassa i personligheten blir jag jävligt hotad och håller upp garden. Jag kommer direkt från kommunen in på sjukhuset igen. P vissa delar tänker en väldigt olika. Idag tänkte jag på mitt gamla kommun-vis och fick en tillsägelse. Sen finns det dom som är så jävla hårda, snäsiga och får mig att känna mig dålig. Summa summarum... Jag skulle ju bli så himla mycket bättre, men det blev visst inte så. Jag går omkring och förväntar mig en kniv i ryggen, skitsnack och sånt.

Mobbing har följt efter mig hela livet. Större delen av det. Jag vet inte vad jag gör som får folk att bete sig så mot mig. Det har i vilket fall som helst färgat mig. Det är ett annat inlägg som jag får ta en annan gång.

Min diet går ganska Bra, men jag missar mellanmål ibland. Träningen står helt stilla av uppenbara skäl. Motivationen är på väg ner, men jag försöker hålla modet uppe.


Iallafall. Har fått en tidigare tid hos naprapaten, det är ett plus! På måndag, och jag hoppas på underverk! Jag hoppas kunna träna i veckan och jag hoppas att jag kommer på rätt köl igen. Jag behöver det. Gud som jag behöver lite uppåtspiral!

Så. Planen är följande; göra ett fläckfritt jobb imorgon. Bli botad från mitt ryggont på måndag. Träna ikapp. Noll tolerans mot minsta avvikelse på kosten. Vara positiv. Stänga ute dom negativa energitjuvarna. Det är dom som är förlorarna så länge dom inte kommer åt mig. Nya tag igen alltså... Snälla låt det gå åt rätt håll.