Sista natten innan helgen och den har rullat på rätt ok hittills.

Sov hyfsat, fick ihop 5,5 sammanhängande sömn. Tog en halvlång promme med doggarna, sen blev det en "lagom"-pass på gymmet medan min lillkille spelade handboll. Armar och axlar + 25 min ganska lugn löpning på bandet. Tänker att det är bättre att köra ett lugnare pass än att inte göra nåt alls :) Sen hem, ta ett bad med lillvärsting (jag älskar att bada med denna lilla glada varelse!!!) och sen var det ju dags att åka till jobbet igen. Och här är jag nu och längtar hem. I vanlig ordning!
Imorn ska det bli hejdundrande fredagsmys iafl för att fira ledig helg! Äntligen! Som jag längtat. Helg, underbara älskade helg! Mys i soffan och fimmarathon, sanna mina ord!

Ååååh... Jag vill HEM! Återkommande läsare antar jag känner igen just den frasen ;) men jo... Jag vill hem precis lika mycket inatt som alla andra nätter.

Så himla blek och trök!

Det är nog mens på G. Idag grät jag floder till Disneyfilm, jag har VRÄKT i mig sötsaker, deppigheten hänger över mig som ett svart moln och jag känner mig så liten och ensam här i världen. Så är jag så klart lättirriterad och en allmän jävla bitch.
Kan inte allt bara lösa sig!? "Grejen" jag nämt förr händer ff i luften och jag måste klargöra en sak på nya jobbet. Det är en liten detalj som gnager mig en aning.... Säkert inget ALLS att oroa sig över men eftersom jag är en orolig själ så kommer jag inte kunna släppa det förns jag vet. Åh. Jag vill ju bara slippa oroa mig hela tiden! Varför kan inte allt bara flyta på? Varför ska allt dubbelkollas hela tiden? När kan en vara safe att fira? Jaja. Det får väl lösa sig bara.