Herregud vad sliten jag är! 9 jobbpass på raken, blandat nätter, dagar och kvällar har satt sina spår. Jag har knappt tränat öht och ätit hur kasst som helst. Hamnat i "äta knappt nånting för att sedan sockercrava och slafsa i mig rester"-träsket. Frukost hinner jag äta först vid halv elva- elva, lunch halv 2 och sen kommer jag hem vid fem och är så satans hungrig. Utan att tänka mig för har jag kastar i mig choklad och skrapat ungarnas tallrikar. Naturligtvis har jag på språng fått i mig nåt digestive och varvar kaffekopparna med lite varm choklad.

När jag kommer hem är jag helt färdig och väljer att spendera de få timmar i vaket tillstånd jag har kvar av dagen tillsammans med mina barn.

Idag har jag dock tagit en miniworkout på sjukhusets lilla gym. 30 min blandat med lutning och löpning på bandet, sen 25 min lite blandat, lättare träning överkropp. Väljer att tänka att nånting är bättre än ingenting.

Känner mig alltså supersvullen, ur form och inte det minsta pigg. Men! Imorgon nya tag. Är ledig ganska många dagar nu så jag ska verkligen skärpa till mig. Back on track! Denna tillfälliga svacka får helt enkelt gå till historien och nygamla vanor återupptas. Inga mer koppar choklad på jobbet framöver!

Kl är bara 22 typ och jag ligger redan i sängen. Ingen träning idag heller. Jag orkar Inte! Mitt nya jobb är så jäkla stressigt! Fast me stimulerande, det går ju inte komma ifrån.
Ibland funderar jag på varför jag blev syrra för. Ibland tänker jag att jag borde vara i kemlab och greja med blodprover, bakterier och plasma istället. Men nu blev jag ju syrra. Och det är ju tur för samhället! Ibland undrar jag hur livet hade sett ut om jag följt min dröm att bli polis. Lika lågavlönad det är klart. Och kassa villkor... Nä, det är ju tur att det finns dom som valde yrken som innebär för mycket jobb till för lite pengar. Hur hade samhället sett ut annars? Verksamheten är ju redan söndertrasad som den är.

Nä kompisar!nu måste jag fan sova! Ögonlocken hänger och jag orkar inte beklaga mig så bittert mer :) att vara syrra är på många sätt apkul! Och viktigt! Tror inte folk fattar hur jävla viktiga syrror är. tänk på det nästa gång ni stöter på oss. Kanske den där gamla bittra sköterskan som nog kan uppfattas rent av otrevlig egentligen är allmänt jävla trött, för att hon jobbat 6 dagar på raken och har ont i axlarna och har lågt blodsockret för hon hoppade lunchen för din skull. Det kanske var jävligt många år sen hon fick en klapp på samma ömma axeln och ett fan vad bra du är! Kanske. Det finns såklart idioter som bara är allmänt dumma i huvudet. Och så finns det dom som egentligen bara behöver lite jävla uppskattning.

Så! Igår gick jag hem från jobbet för sista gången. Trodde jag skulle känna mig lite vemodig, men näää! Det kändes bara bra :)

Nu laddar vi för dagis, jag och lillvärsting. Vi försöker sluta med napp, men idag är ingen bra dag för issy. Hon är inte på det mest medgörliga humöret idag. Men på myshumör!

Känns lite jobbigt att inte få träffa henne och Gabriel förens imorneftermiddag. Slutar 22 ikväll och börjar 7 imorn, så jag kommer ju bara få se dom sovandes.

Nåväl! Ska ut på en runda så fort jag lämnat, sen får vi se om jag hinner ett gympass. Doggsen får faktiskt gå före i prioritet. Blivit riktigt dåligt med träning den här veckan, men med för lite sömn, nattjobb och dagjobb på varandra så blir det så. Och vad gör det om 100 år liksom.
Ha en trevlig helg annars! Nu får vi sparka igång oss här :)

Dags att dygna igen då. Undrar hur Många gånger jag dygnat dom senaste åren. Många! Och det ska bli skönt att slippa ett bra tag framöver.
Fick i vilket fall en flaska finvin och en bukett blommor av min chef. Ett fantastiskt arbetsbetyg dessutom. Det där med att byta jobb är lite som att göra slut trots allt...

Jag är satans trött just nu iafl. Längtar som vanligt hem.

Har inte kunnat sova nåt idag, och dagsformen är överlag urdålig! Gick till gymmet och brände av ett helt ok arm och axelpass. Måste träna biceps mer! Är MYCKET starkare i triceps. Jaja, rätt nöjd iafl, men sen när jag skulle avsluta med löpbandet så föll luften ur mig precis. Stod ut en dryg halvtimme sen sket jag i det. Åkte hem, åt lunch, hämtade Gabriel från skolan och lurade med honom till stan för att köpa glass. Och där gick det utför och jag har verkligen överätit idag... Trött, frusen och en hunger som inte gick att mätta. Så kan en sammanfatta dagen. Nåja. Ingen idé att noja, gjort är gjort och det är bara att ta nya tag.

Jag känner att jag har lust att kontakta en kostrådgivare och pt. Jag som person är VÄLDIGT självkritisk (dessutom fd bulimiker) och har nu hamnat i ett läge då jag slukar all information av alla jävla dieter och försöker nästan desperat hitta olika träningsupplägg som ska passa mig. Jag är helt vilse i den där jävla finessdjungeln och jag känner att jag behöver vägledning och en fast plan så jag inte svävar iväg på andra idéer. Framför allt vill jag ha något som är balanserat och som är hållbart i längden. Gärna ett upplägg som gör att jag kan släppa kontroller på träningen. Det är liksom inte sunt att få dåligt samvete för att jag "bara" tränat 5 ggr på en vecka. Tycker 3-4 är mer rimligt. Men som sagt. Jag behöver en guide' nån som kan hålla mig lite i handen. Klappa mig på axeln och säger "så här ska du göra". Vi får se hur det blir. Måste hitta nån jag känner förtroende för först!

Vilken dag!
Sambon sjukskrev sig för magsjuka imorse och lillvärsting är allmänt risig. Således är jag trebarnsmamma för tillfället... Ingen ordning nånstans.
Jobbet har varit kaos, har knappt suttit öht. Öronen riktigt susar och underbenen värker. 40 min övertid och hem för att fixa mat och allt det där. Ork till träning fanns ju inte på kartan denna måndag, men jag rev av en halvmil pw med doggs och moder. Sen Handla, plocka undan, fixa, trixa. Helt slut i kroppen för att inte tala om huvudet!

Just nu har jag stämplat ut iafl! Sitter i soffan med min lillkille och kollar wallander. Han har fastnat för den där wallander-serien och jag tycker det är supermys att dividera om vem som är mördare, hur saker hänger ihop, fingeravtryck och massa annat som åker runt i min kloka pojkes huvud :) trots att jag inte är ett dugg imponerad av konceptet Kurt wallander med Krister Henriksson så är det värt det med tanke på lite egentid med honom. Är så satans viktigt med ensamtid ensam! Gabriel har sin handboll, skolan, kompisar och får ofta vänta för att lillasyster kräver mer, pga sin ringa ålder, så det känns extra viktigt att ta sig tid med honom och låta honom vara världens centrum. Han är ju så viktig! Och rolig och alldeles underbar!

Läggdags om en liten liten stund. Imorn är det dags för nattjobb... Hur nu det ska gå. Jaja. Det bekymret tar vi imorn. Och det är visst inte bara jag som är klar med denna dag..

Nu är det bara resten av veckan kvar. Och imorn så är det nya tag! Hoppas kunna träningsuppdatera lite :)

Kom inga varulvar, spöken, monster eller zombies hit igår. En endaste liten vampyr knackade på, fick en rejäl näve godis och hängde med resten av skaran i det här hushållet. Lite synd att det inte kom fler. Tycker sånt där är ganska roligt!
Vi kollade iafl film och snaskade godis och chips. Jag förlorade först av alla och somnade i soffan.

Efter en natt med mycket sömn så har det varit full rulle här. En ordentlig pw med studs i steget med Mr doggie, tvätt, disk, mathandling och så dagens gympass. Intervaller i över en timme och sen brände jag magen en stund innan jag kände att det nog var dags att åka hem. En gymselfie hann jag såklart med ;)

Helt färdig!

Idag har jag funderat mycket på VARFÖR jag tränar så. För att jag vill orka mer, vara piggare, leva länge och vara en aktiv mamma. Dock... En stor del är ändå för att se snygg ut. Och visst är det lite tabu? Mer okej att säga att det är som en välkommen bonus, men inte du primära. Jag kan inte säga att se snygg ut är ensam på toppen av anledningar, men definitivt betydande.
Jag har alltid känt mig ful, och mindre värd än många andra. Jag har ofta fått höra att jag är ful som barn och tonåring. Som barn var jag väldigt söt! Så här i efterhand kan jag faktiskt ser hur söt jag var. Som tonåring... Okej, jag var ingen skönhet som skulle vinna pris på studentbalen. Överviktig och med lågt självförtroende. Dock känner jag... Hur kan både bekanta och rena främlingar anse sig ha rätt till att säga att tjaaaa... Du är väl ingen 10 poängare direkt. Eller skratta åt mig för den delen. Åt mig. Mitt fett och fula tryne.
Min kropp har varit förknippad med skam i så många år att jag har svårt att tycka om den. Och jag är så satans självkritisk att jag aldrig känner mig 100% vacker. Alltid är det nåt fel! Och jag har så himla svårt att ta komplimanger. Åh, vad snygg du är! Tack, men du behöver inte ljuga.
Jag tränar för att jag så innerligt, INNERLIGT, vill få en snygg kropp att visa upp. Grosa triumfen i nyllet på ett X som sa att jag inte fick äta mer, för han tänder inte på tjocka. På vuxna från barndomen som hånade mig på olika sätt. På fd vänner som utnyttjat mitt låga självförtroende för egen vinning. På mobbarna i högstadiet.

Och vet ni? Vet ni vad det sorgligaste är? Att jag är långt ifrån ensam. Att det finns en tjej i varje hörn här i världen som känner igen sig. Det är helt sjukt egentligen. Inom mig så skriker tvivel om att jag nån gång ska få en okej mage. Att kunna ha bikini och uppskatta att folk tittar på mig, inte vara rädd för vad dom kan tänkas tänka om mig. Tvivlet på ifall jag är söt. Jag vill så himla gärna vara söt. Eller snygg. Eller helst båda. Ibland stirrar jag på mig själv och har ingen jävla aning om det där ansiktet är vackert eller bara fult. Jag är ingen ungdom längre. Ingen finnig tonåring som kan skylla på hormoner. Jag är en vuxen kvinna som bara vill kunna älska mig själv. Och att mina medsystrar också ska kunna älska sig själva. Håller ni inte med?